jag är frustrerad. missnöjd. vill och måste göra nåt. men vad?
haha, de säger: besviken. besviken är ordet som aldrig räckt till för min del.
BESVIKEN var man som barn när man inte fick saker man ville ha.
inte som det är i dag när de existenciella frågorna pressar ner en som berg på berg och det lagras fler och fler sådana.
då ska ingen komma och säga att
jooo, hur känns det? känner du dig besviken? ursäkta, vad sa ni: jag...besviken?
jag är inget dagisbarn som ska rättas till efter era ord. jag vet hur jag känner.
brukar inte använda sådana ord överhuvudtaget. men dom ord vill jag säga nu...
man ska använda rent språk, det finns så många ord att välja mellan.
men säger jag att jag känner mig SKIIIIT då menar jag det av hela mitt hjärta.
och då ska ingen komma och säga mig att jag ÄR besviken. för det vet dom ingenting om.
jag har inte önskat något ont av hela mitt hjärta för någon på över tio år.
men nu önskar jag till dom som tror att jag är bara lite nere, bara lite besviken, bara så där lite att det snart går över,
jag önskar dom uppleva samma SKIIIT som jag har varit med i över halva mitt liv, och nu igen,
speciellt nu när jag ser att barnen drabbas utan att kunna göra nåt! av dom som skulle ju hjälpa till. inte av brottslingar, inte, men av myndigheterna som SKITER i fullständigt i hur vanligt folk har det när de drabbas.
jag önskar att de som kallar sig för de goda, att de får känna det jag känner,
inte enbart att de får räkna sina kronor som inte räcker till någon resa iår heller, haha, inte det!
nej, jag önskar att de får se sina barn hjälplösa för de vet ingenting om hjälplöshet än,
annars hade de inte sagt till mig BESVIKEN.
att de får ÄNTLIGEN bli till människor.

för det är väl inte banne mig barmhärtigt att jag ska be för dom att de ska slippa uppleva egna BESVIKELSER.



Jag ber er att läsa det där och fråga inte efter vackra foto eller något annat lockande, inte idag!
Läs och svara! Fråga om ni vill! Säg något men gå inte förbi som alla andra gör! Har gjort. Jag menar dom som kunde verkligen göra något så det blir förändring! Varför betalar man skattepengarna?
De kommer ju aldrig tillbaka då man mest behöver dom...