Och man kan ju faktiskt sätta sig ner...

Till min morfar...

Jag fick detta av en vän. Det hjälpte mig och kan hjälpa Dig när du behöver

Den fallande stjärnan är kanske jag

G

Jag öppnar dörren en kväll igen

D

Och sätter mig på trappan som förr,

A

En stjärna far förbi i himmelen

Em

Då.

Den är så snabb men jag hinner än

Att tänka att jag kan önska mig

Någonting som jag skulle vilja

Få.

Och jag försöker fördjupa mig

I mig själv och saker kommer fram

Och då ser jag hur självisk är jag

Och var.

Och allt orätt trängs än här i mig

Och jag vill att någon befriar mig

Och jag önskar då att likna stjärnan

Den.

Naturlig skönhet, renhet och glans

Är saker som man skapar fram

Med ödmjukhet och lidande

Ren.

Den starka eld som stjärnan bär i sig,

Den tär på en men slocknar ej.

Så är det ock´ med vackert strålande

Själ.

Om jag som stjärna skulle falla ner

Min väg skulle sluta i himmelen,

Jag vill nog aldrig nå marken

Mer.

Säg inte att de bara tomma ord,

Det finns en mening och symbol

I stjärnans liv och lidande

Och död.

Jag öppnar dörren en sen kväll igen

Och stjärnan faller ner från himmelen,

Den fallande stjärnan är kanske

Jag.

Jag hänger kvar och lyser här ett tag

Men sen måste jag följa lag

Och gå ifrån denna tid och detta

Rum.

Och så öppnas nattens himmel, det

Är det största scen jag varit på med

Och den enda ljusa punkt just nu

Är jag.

Men ett pris för att få var med

Är att stå där själv och svara rätt

På frågor som är så stora att de saknar

Ord.

För jag vet ju i min svaga själv

Att det ej finns något val för mig

Och en tid då jag brunnit ut till slut är

När.

Än så länge lyser jag om dan´,

Ännu starkare i nattens svarta dal

Och mig själv har jag snart bara

Kvar.

Jag öppnar dörren en sen kväll igen

Och stjärnan faller ner från himmelen,

Den fallande stjärnan är

Jag.

 

God natt och kram!