att skriva
egentligen hade inte täkt skriva
men jag vill absolut säga till er som brydde sig och kikar in med jämna mellanrum,
att jag uppskattar detta på alla sätt. ni både värmer och ger tröst,
och ni leder mig till bra tankar och känslor, och jag vill ofta le när jag läser era kommentarer.
så ska ju livet egentligen vara, att vi kan påverka varandra och göra dagen ljusare,
i våra relationer, i allting vi gör,
för den största delen av våra liv måste vi samverka med någon annan, med andra.
det är jag inte alls så bra på. jag har ofta hört att jag har bra inställning och kloka tankar.
det kanske är så, men det räcker inte i livet.
man måste kunna kommunicera, vara övertygande och ja, övertyga andra helt enkelt,
de kloka tankarna ska inte enbart stanna hos en själv.
och man måste förstå att saker ska inte alltid handla om en själv utan mest om andra människor.
dock vad gör man om man är ursliten och dödstrött och det virvlar av egna problem i huvudet
men någon annan behöver dig? om flera behöver dig, till slut alla?
var finns du själv då, din personlighet som i början lyste så klar?
var är din brinnande låga? ja ja, nu har jag blivit så där poetisk igen...
det är ett kännetecken för kreativa människor, läste jag igår - att uttrycka sig i liknelser och färger.
jag googlar ofta, skriver in nyckelord och läser, om kreativiteten t ex.
lärorikt. just nu behöver jag denna information.
för jag förbereder mig för skolstart och med det även min arbetsstart.
jag tänker mycket på vilket sätt jag kan kombinera mitt eget orgelspel med elevernas
och annat som måste göras.
jag vet inte exakt hur det kommer att gå, men jag har lärt mig en sak, den viktigaste:
om jag brinner med lugn stark låga då räcker den länge för mig själv och andra.
det är ju den viktigaste poängen med att vara behövd och lyckas -
att man har alltid något att ge till andra.
men då behöver jag denna starka lugn jag saknat så mycket i mitt tidigare liv.
men jag vill absolut säga till er som brydde sig och kikar in med jämna mellanrum,
att jag uppskattar detta på alla sätt. ni både värmer och ger tröst,
och ni leder mig till bra tankar och känslor, och jag vill ofta le när jag läser era kommentarer.
så ska ju livet egentligen vara, att vi kan påverka varandra och göra dagen ljusare,
i våra relationer, i allting vi gör,
för den största delen av våra liv måste vi samverka med någon annan, med andra.
det är jag inte alls så bra på. jag har ofta hört att jag har bra inställning och kloka tankar.
det kanske är så, men det räcker inte i livet.
man måste kunna kommunicera, vara övertygande och ja, övertyga andra helt enkelt,
de kloka tankarna ska inte enbart stanna hos en själv.
och man måste förstå att saker ska inte alltid handla om en själv utan mest om andra människor.
dock vad gör man om man är ursliten och dödstrött och det virvlar av egna problem i huvudet
men någon annan behöver dig? om flera behöver dig, till slut alla?
var finns du själv då, din personlighet som i början lyste så klar?
var är din brinnande låga? ja ja, nu har jag blivit så där poetisk igen...
det är ett kännetecken för kreativa människor, läste jag igår - att uttrycka sig i liknelser och färger.
jag googlar ofta, skriver in nyckelord och läser, om kreativiteten t ex.
lärorikt. just nu behöver jag denna information.
för jag förbereder mig för skolstart och med det även min arbetsstart.
jag tänker mycket på vilket sätt jag kan kombinera mitt eget orgelspel med elevernas
och annat som måste göras.
jag vet inte exakt hur det kommer att gå, men jag har lärt mig en sak, den viktigaste:
om jag brinner med lugn stark låga då räcker den länge för mig själv och andra.
det är ju den viktigaste poängen med att vara behövd och lyckas -
att man har alltid något att ge till andra.
men då behöver jag denna starka lugn jag saknat så mycket i mitt tidigare liv.
god morgon!
god morgon, alla!
jag håller nog inte måttet som bloggerska och det gör inte mycket mig, för det finns så mycket annat att göra, att ordna, att förstå och att välja mellan i livet. detta är en karusell milt sagt. som har tendens att äta upp mig som vill så gärna engagera sig i nya saker. men som jag har sagt tidigare och säger igen: ni har hjälpt mig en bit på vägen, och jag tänker på er ofta. när jag går, när jag vilar, när jag städar, när jag diskar. ni finns i mina tankar liksom alla vänner och släktingar. och mina elever och kören med. må ni omslutas av Guds kärlek!
min semester är snart slut. jag har lagt in annons om min elevverksamhet, vi kör igång under september. det finns bara en enstaka plats kvar till någon liten elev, tidigt på morgonen, men ingen har anmält sig till den tiden. det finns ett inrutat tänkande angående små barn: att det är för tidigt för dom börja spela instrument när de är i lekålder, kan inte läsa eller skriva. Benny Andersson så vitt jag vet hade inte den åldersgränsen, han behövde inga noter, inte många andra heller. hos mig kan man börja lära sig skriva och rita, med vänsterhand t ex, om man är högerhänt:), räkna, baklänges t ex, dansa, och allt annat. och vad är det för fel med noter? att musicera där alla sinnen och kroppen är med främjar utvecklingen, det är oerhört roligt att se utvecklingen strömma (inte bara gå) framåt!