Askungen, Juliet...

Det är säkert drömmar som man inte levt ut helt. Inte det lyckliga/olyckliga vitt-svarta slutet i alla fall. Även om livet blivit blandning av bådadera. Två av de mest granna kvinnofigurer jag hade fäst mig vid som liten/ung, identifierat mig själv med - Askungen och Juliet, båda lika på många sätt, och nu i mitten av mitt eget liv kan jag säga att de är ju trots allt sanna förebilder i mitt liv, med deras attityd, med deras känslighet och sårbarhet. Jag ville ju likna dem. Måste betala priset. Det är förvånansvärt att sådant fastnar och finns kvar i en människa, det kommer alltid finnas där någonstans i djupet av själen, och vid vissa tillfällen kommer det att stråla ur en. Tittade just på Juliet från år 68 (på You Tube, hitta själva länken, det finns flera filmsnuttar!), året då jag själv var en tös på 4 år. Skulle vilja se hela filmen, det har jag alltid längtat efter att få göra. Jag gråter. Har den musiken hemma och har spelat själv, kommer nog göra det snart igen.
Ovanligt av mig att skriva så där ofta i bloggen numera. Ett tag trodde jag att jag aldrig mer kommer att skriva här. Öppna mig. Tittade också intervju med Olivia (skådespelerskan) på samma You Tube, ja, så vill jag vara faktiskt, det fattas självförtroendet bara men annars är vi lika. Jag ser henne i mig själv, hon använde kroppsspråk som jag har noterat hos mig själv, psykologer i min högskola påpekade hur jag använder händer, hur jag bl a lägger dem oftare vid hjärtat än folk normalt gör. Vi är släkt, jag tycker också om att skoja, det gör jag verkligen, jag måste hitta dit, till min början, till vem jag skulle bli! För jag vill leva! Jag vill! Idag är jag bara skugga av den jag vill vara, av den jag verkligen är. Skratta! Hur jag längtar efter att få skratta! Nu gråter jag igen!
Hoppas ni sover gott! För jag har svårt med det just nu.

Björn ...

ibland kryddar vi för mkt våran mat. för mkt salt eller för mkt socker. ni vet hur det är... inte så bra. så är det också med sorg, det kan bli för mycket... men med tanke på dom som står nära mig... och jag känner att jag inte kan hjälpa mer än jag gör, för deras skull vill jag skriva i min blogg. och ja, jag använder många ord. jag vill också försöka förstå meningen med så mkt sorg jag möter här i bloggen, hos er, och min egen sorg och svaghet vill jag undersöka. jag upptäcker nya dimensioner, jag fastnar inte i mig själv, allting stannar inte stilla hos mig själv, jag delar med mig och hoppas att ni vill läsa min blogg precis som den är. och att ni förstår ...

vi är inte svaga, vi är starka. prövningar är för de starka och inte för de svaga. inte sant?

och när jag ber Björn att hjälpa mig då gör han det. han "kom" ju först till mig. inte jag till honom,  och han menade "våra barn".  det var det han ville säga. och jag förstod hans språk, en andes språk, en som man inte kan se. man kan inte känna, men man vet att han finns där med ett budskap. två tre dagar och så var han borta. jag hade velat ha honom kvar men...istället för att få hjälp från de levande, från de som vet och måste agera eftersom familjen är i ekonomisk kris (men de som kan och måste gör ingenting) får jag en otrolig hjälp från honom som inte lever enligt de flesta. med våra barn. för våra barns skull. och för hans föräldrarnas skull. jag hoppas, han lämnar inte mig ensam med denna uppgift. för det är sååååå komplicerat och det måste gå ihop på något vis...

jag kan inte låta bli att tänka på dagen då det inträffade. då allt började. dagen som jag trodde var en av de finaste, lyckligaste för min splittrade familj. jag misstog mig, denna dag, 24 augusti, kommer alltid att förbli en tragisk dag, den mest tragiska för en kille som var med oss och åt på en restaurang. (inlägg i min blogg från 24 augusti heter Passion, barn... under  kategori Familjen) och som talade de mest underbara ord och hade förberett ett avsked i sin pappas anda mitt i begravningsakten. hans tal återkallade känslan som var så speciell och närapå den känslan jag hade när hans pappa kom till mig den första dagen då jag visste... han var där igen, en kort stund men han var där, alla kände något. luften hade blivit tjockare... senare på begravningskaffet visades det filmer ihopgjorda från gamla barndomsfoto, mäktiga 80-tals frisyrer, och de sista fotona dagarna före olyckan och sen från olycksplatsen...
dessutom spelade min dotter under en gudtjänst i min kyrka den 24 augusti, bara timmarna före olyckan, ett vackert stycke, och samma stycke spelade hon på Björns begravning, det var nog något av det absolut finaste jag hört ifrån henne överhuvudtaget. jag har spelat in ljudfilm från båda gångerna. tyvärr är ljudet i min kamera av mkt dåligt kvalité. jag ska överväga om jag vill släppa ut stycket i den varianten. jag kan ju be min goda ljudtekniker Anders B. att hjälpa oss och spela in Lindas stycke. då får vi uppleva ett autentiskt spel av min dotter. de förtjänar detta:)



jag vet inte hur jag kan trösta mina barn.
men de ska veta att jag vill göra det .
kram på alla som har sorg och saknar skydd och trygghet i världen!


Björn E.

han heter Björn, för många av hans vänner och släktingar Nalle Björn. han är lite över 40. vi har nyss kommit hem från kyrkan, graven och minnesstunden. musik från bl a hans egna CD var slående, och om jag kunnat beskriva stämningen som uppstod då vi hörde "Broken heart"  av Axel Rudi Pell eller när M läste sin pappas profetiska dikt så hade jag gjort det. men jag kan inte... det var många fina insattser de nära och kära hade kommit med varför dagen förblir en dag man minns för alltid...



Broken Heart

I'm lost in a dream, with a mind's full of sadness,
I remember the good times, that we had in our madness,
Frozen tears with illusions of fire,
All of my life was filled with desire

Oh I wish we could go back to where we started,
Love, lost love, you're so cold, cold hearted,
The fire in your eyes gets me out of my mind,
How could it be, that you're so blind


Hunting the shadow, that was lost in the past
Like a soldier of fortune, who's life couldn't last,
Falling tears, from a love's not in vain
Time tells no lies, could our love come back again

Don't leave me alone
With my broken heart
Can't you see, that I've loved you from the start
Don't leave me alone
With my broken heart
Can't you see, that I've loved you from the start



jag har älskat dig från allra första början! vi ska tänka på innehållet i orden...





sorg är olika och det samma


snälla! förrän ni går vidare klicka på länkarna nedan!

http://jagefrisk.blogg.se/
barncancerfonden

jag går sällan ut med outfit fast ibland har jag ju ganska nytt och fint på mig, inte sant? min son tycker inte jag klär mig enligt min ålder, men jag tycker mkt annorlunda idag än jag tyckte för 100 är sen, jag är en annan person helt enkelt:)

de kläderna jag köpte igår på H& M ska jag ha på mig idag, till begravningen. jag vill inte prata om det mer nu. ni som är uppmärksamma på vad jag skriver i min blogg, ni vet vad jag går igenom. då kan ni gissa själva. jag tackar er som är med oss i tankarna! TACK!


jag säger god morgon till er alla! kram! ina.


omfamnar er båda i mina tankar

rusar iväg nu! som en vind. den vi hade här igår under eftermiddagen....
vill vara tillsammmans med min äldsta dotter och hennes pojkvän en stund. jag omfamnar ER båda i mina tankar dagligen! och tidigt på morgonen när jag vaknar och sent på kvällen strax för jag somnar in! hör NI!...
nu ska jag möta dom. senare lägger ut ett stycke min dotter ska spela till begravningen. ett jätte vackert stycke.


välkomna tillbaka under dagen!
var rädda om er, alla!

LÄS DET HÄR!




jag är frustrerad. missnöjd. vill och måste göra nåt. men vad?
haha, de säger: besviken. besviken är ordet som aldrig räckt till för min del.
BESVIKEN var man som barn när man inte fick saker man ville ha.
inte som det är i dag när de existenciella frågorna pressar ner en som berg på berg och det lagras fler och fler sådana.
då ska ingen komma och säga att
jooo, hur känns det? känner du dig besviken?
ursäkta, vad sa ni: jag...besviken?
jag är inget dagisbarn som ska rättas till efter era ord. jag vet hur jag känner.
brukar inte använda sådana ord överhuvudtaget. men dom ord vill jag säga nu...
man ska använda rent språk, det finns så många ord att välja mellan.
men säger jag att jag känner mig SKIIIIT då menar jag det av hela mitt hjärta.

och då ska ingen komma och säga mig att jag ÄR besviken. för det vet dom ingenting om.
jag har inte önskat något ont av hela mitt hjärta för någon på över tio år.
men nu önskar jag till dom som tror att jag är bara lite nere, bara lite besviken, bara så där lite att det snart går över,
jag önskar dom uppleva samma SKIIIT som jag har varit med i över halva mitt liv, och nu igen,
speciellt nu när jag ser att barnen drabbas utan att kunna göra nåt! av dom som skulle ju hjälpa till. inte av brottslingar, inte, men av myndigheterna som SKITER i fullständigt i hur vanligt folk har det när de drabbas.
jag önskar att de som kallar sig för de goda, att de får känna det jag känner,
inte enbart att de får räkna sina kronor som inte räcker till någon resa iår heller, haha, inte det!
nej, jag önskar att de får se sina barn hjälplösa för de vet ingenting om hjälplöshet än,
annars hade de inte sagt till mig BESVIKEN.
att de får ÄNTLIGEN bli till människor.

för det är väl inte banne mig barmhärtigt att jag ska be för dom att de ska slippa uppleva egna BESVIKELSER.



Jag ber er att läsa det där och fråga inte efter vackra foto eller något annat lockande, inte idag!
Läs och svara! Fråga om ni vill! Säg något men gå inte förbi som alla andra gör! Har gjort. Jag menar dom som kunde verkligen göra något så det blir förändring! Varför betalar man skattepengarna?
De kommer ju aldrig tillbaka då man mest behöver dom...

VAKNA

vi måste ju vakna alla till slut och inse hur mycket vi älskar varandra! före pengar, före ställning i livet, före karriären, före bekvämligheter, före sex om någon förstår mig, före oss själva och även före våra drömmar som är ju emellertid det allra viktigaste för många! för kärleken är den enda läkedom för själen som finns. jag föredrar att älska människor även om det är svårt ibland... en balansgång.

Jag valde ut Evanescence med Missing idag






vi hörs när jag kommer tillbaka! bye bye!

jag länkar LIENE

jag länkar Liene för hennes nya inlägg ska läsas av alla, tycker jag. inte för att JAG säger det men för att NI själva kommer att tycka så. här är min dotter! läs rubrik NO TEARS, I`LL BE STRONG!

LIENE

min andra dotters en av favoriter

EVANESCENCE med sång MY IMMORTAL
som hon kommer att spela på piano (inte här)



I'm so tired of being here
Suppressed by all my childish fears
And if you have to leave
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me

You used to captivate me
By your resonating life
Now I'm bound by the life you've left behind
Your face it haunts
My once pleasant dreams
Your voice it chased away
All the sanity in me

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have


All of me


I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me

jag slutar för idag. ha ni alla en trevlig kväll! ta hand om er och om varandra!

Det ska inte hända!...

sådant ska inte hända!... om man kunde vrida klockan tillbaka och göra om! ...göra på ett annat sätt! ...men det går inte! det har hänt en olycka som drabbat flera av oss, och det blir aldrig som förr. inte för någon. jag fick veta om detta alldeles nyligen. jag vet inte hur blir morgondagen men jag vet en sak: den blir svårare än denna kväll. och dagen efter kanske ännu svårare... jag har ingen erfarenhet av sådant själv men jag vet redan nu, ikväll, att det kommer att bli så svårt att jag knappt orkar tänka på det. jag vill tänka över om jag ens kan säga det i bloggen. jag vet inte ens om det finns någon hjälp någonstans. jag vet inte... detta är hälplöshet! och vi befinner oss på djupet och värre ska det bli! temat är döden. men de är de levande som får känna av det. mer vet jag inte vad jag ska säga. ordlös ofattbar tystnad är svar på frågorna.

RSS 2.0