Björn ...

ibland kryddar vi för mkt våran mat. för mkt salt eller för mkt socker. ni vet hur det är... inte så bra. så är det också med sorg, det kan bli för mycket... men med tanke på dom som står nära mig... och jag känner att jag inte kan hjälpa mer än jag gör, för deras skull vill jag skriva i min blogg. och ja, jag använder många ord. jag vill också försöka förstå meningen med så mkt sorg jag möter här i bloggen, hos er, och min egen sorg och svaghet vill jag undersöka. jag upptäcker nya dimensioner, jag fastnar inte i mig själv, allting stannar inte stilla hos mig själv, jag delar med mig och hoppas att ni vill läsa min blogg precis som den är. och att ni förstår ...

vi är inte svaga, vi är starka. prövningar är för de starka och inte för de svaga. inte sant?

och när jag ber Björn att hjälpa mig då gör han det. han "kom" ju först till mig. inte jag till honom,  och han menade "våra barn".  det var det han ville säga. och jag förstod hans språk, en andes språk, en som man inte kan se. man kan inte känna, men man vet att han finns där med ett budskap. två tre dagar och så var han borta. jag hade velat ha honom kvar men...istället för att få hjälp från de levande, från de som vet och måste agera eftersom familjen är i ekonomisk kris (men de som kan och måste gör ingenting) får jag en otrolig hjälp från honom som inte lever enligt de flesta. med våra barn. för våra barns skull. och för hans föräldrarnas skull. jag hoppas, han lämnar inte mig ensam med denna uppgift. för det är sååååå komplicerat och det måste gå ihop på något vis...

jag kan inte låta bli att tänka på dagen då det inträffade. då allt började. dagen som jag trodde var en av de finaste, lyckligaste för min splittrade familj. jag misstog mig, denna dag, 24 augusti, kommer alltid att förbli en tragisk dag, den mest tragiska för en kille som var med oss och åt på en restaurang. (inlägg i min blogg från 24 augusti heter Passion, barn... under  kategori Familjen) och som talade de mest underbara ord och hade förberett ett avsked i sin pappas anda mitt i begravningsakten. hans tal återkallade känslan som var så speciell och närapå den känslan jag hade när hans pappa kom till mig den första dagen då jag visste... han var där igen, en kort stund men han var där, alla kände något. luften hade blivit tjockare... senare på begravningskaffet visades det filmer ihopgjorda från gamla barndomsfoto, mäktiga 80-tals frisyrer, och de sista fotona dagarna före olyckan och sen från olycksplatsen...
dessutom spelade min dotter under en gudtjänst i min kyrka den 24 augusti, bara timmarna före olyckan, ett vackert stycke, och samma stycke spelade hon på Björns begravning, det var nog något av det absolut finaste jag hört ifrån henne överhuvudtaget. jag har spelat in ljudfilm från båda gångerna. tyvärr är ljudet i min kamera av mkt dåligt kvalité. jag ska överväga om jag vill släppa ut stycket i den varianten. jag kan ju be min goda ljudtekniker Anders B. att hjälpa oss och spela in Lindas stycke. då får vi uppleva ett autentiskt spel av min dotter. de förtjänar detta:)



jag vet inte hur jag kan trösta mina barn.
men de ska veta att jag vill göra det .
kram på alla som har sorg och saknar skydd och trygghet i världen!

Ja inte e ja kry i alla fall... men ja får vila. Får nog bli hemma från jobbet för som du vet är nästa helg väldigt speciell så ja måste vara frisk då.. vill inte känna mig halvdålig. Tyvärr så får ja dåligt samvete om ja inte går till jobbet... de e så dumt så de e inte klokt... men sant tyvärr.. //Tess

Jag återkommer ang B.



Alfons blogg är nog det sorgligaste jag läst på länge, ett litet barns sjukdom och död.

Sv: YAAAY du kommenterar igen! Gud vad glad jag blev när jag såg din kommentar, det är så roligt att få en kommentar av dej :D

Haha, såklart din dotter kände igen Paramore, dom är ju bara så bääääst :D

Mitt självförtroende? Usch, det vet jag inte.. Får väl försöka bygga upp det igen..

Tack för råden i alla fall <3



Ditt inlägg är så sorgligt att läsa.. Men så vackert, du skriver så underbart ändå!



Hoppas allt går bra <3 :)



Kram

Sv: Jaah, så är det nog tyvärr. Man ska väl glädja sig åt andras lycka.. Men jag känner ingen lycka alls inför hennes pojkvän! Jag är också rädd att hon kommer att bli en "hemmafru" som aldrig får gå ut eller träffa vänner! Plus vad som händer när han tröttnar på henne (ifall han gör det) då kommer hon inte ha några vänner kvar alls! Men som sagt, det är hennes problem inte mitt. Har din helg varit bra? Min har varit smärtsam.. Men jag är ändå glad att äntligen ha opererat mig! =)

Ja blir hemma... ja veeet å ja måste bli frisk till helgen så ja har inget val ja vet ja vet.. du e klok du. //Tess

Detta med sorgen är någon man måste igenom hur svårt de än är. Hur vi bearbetar å vad vi möter på vägen stärker å vägleder... men de är tufft. Ja vet eftersom min fd man förlorade sin pappa tidigt.. de e tufft å ma kan inte förstå... men vi lever trots det till slut. Sedan har dina era barn oturen att så mycket runt om drogs med... ja hoppas de löser sig till slut å att samhället gör de de skryter om att de är så bra på att ta hand om de sina... //Tess

Verkligheten är just verkligheten. Inte alltid vacker likt en saga.

tack snälla du det är bara bra med mig. Såklart det går upp och ner hela tiden. Hur mår du? kram! :D

tack snälla du det är bara bra med mig. Såklart det går upp och ner hela tiden. Hur mår du? kram! :D

tack snälla du det är bara bra med mig. Såklart det går upp och ner hela tiden. Hur mår du? kram! :D

Självklart får du kopiera och lägga ut. Vi kan alla behöva lite mer skratt i våra liv just nu.

MAssa kramar!!!!!

Tyvärr är inte livet alltid som en lycklig saga :/