svaren
det finns inte färdiga svar på hur man ska leva, inga recept, det säger man och man tror att det är sant. men är det så?
jag tänker över det jag själv har läst eller hört någon annan läsa från bibeln och andra källor. det är klart att sådant väcker tankarna. och till slut kommer visdom. med svar.
jag har kommit fram till att Jesus aldrig uppmuntrar oss att agera så att männsikor ska absolut tycka väl om oss och se upp på oss med beundran. vi måste inte alls stycka ut, snarare tvärtom - visdom lever ofta i det fördolda. många känner till de traditionella hänvisningarna om att man ska inte samla pengarna och andra tunga last på jorden men i dagens läge har det tillkommit många fler saker i den växande listan av saker som vi blivit beroende eller förblindade av. för mig är den ytliga sidan av en människa mindre viktig, jag söker kärnan av varje person, kärnan är ju bara en men ibland så svår att komma åt, och jag är övertygad om att Gud gör det samma - han tränger sig in i kärnan, han avslöjar mig, eftersom han ser och vet den absoluta sanningen om var och en av oss. det är något ingen människa kan däremot. därför vill Jesus att vi ska inte fördöma någon men det gör vi så hemskt gärna! apropå inre egenskaper och drifter fördömer Jesus all slags girighet, inte minst äregirighet och flit då egen vinning är viktigare än något annat. jag har erfarit att några av dagens människor kan vara så listiga att de uppnår sina mål med hjälp av andra, där andra ser dem som ett slags befriare t ex från problem. vissa upphöjs av dem själva till högre positioner och tar makt som de hela tiden strävat efter. men inte utan hjälp av andra, fans behövs ju för att få den höga ställningen. jag drömde om en person som kröntes till kunglig ställning i kyrkan, och den personen har en högre position än andra nu. jag är emot sådant men samtidigt följer jag det Jesus säger för det finns en mening med det som händer, och drömmen var ju ett slags bekräftelse på att saker och ting kan vara förutbestämda och nödvändiga. vi tjänar dem personerna oavsett om vi tycker om dem eller inte om de har den position i våra arbetsliv, men vi är inte deras tjänare. jag tjänar ingen av dem medan jag är på privat mark och har min privata tid, för min livsuppgift är något annat, det är faktiskt något mellan mig och Gud, något som jag har burit och utvecklat inom mig i hela mitt liv. jag tjänar inte heller någon med högre ställning om jag har slutat arbeta där. så har jag faktiskt valt att göra och känslan av friheten är härligt underbar! nu får jag vara mig själv igen. min kreativa kraft som jag fått som gåva från Gud är ju min och den ska användas på rätt sätt. finns det gåvan, då finns det också nåd. trots ett väldigt långt uppehåll kan jag spela bättre än någonsin, ett barn har blivit vuxen genom stryk. ler åt tanken. som en maskros genom asfalt har jag växt igenom åren av vanvård och dålig behandling och bara blivit hårdare, de egenskaper som saknades hos mig har nu kommit fram. ingen kan säga att det inte var meningen.
hur än ledarpersonerna bär sig åt känner de sig viktiga och mäktiga, minst ett huvud över andra människor, men Jesus kallar dem för sina tjänare, de är helt beroende av honom. deras öde är inbyggt i systemet. antingen stiger de upp i graderna eller faller de. det är svårt för en ledare att stampa på en plats och inte förlora självaktning, eller andras aktning om han själv inte förstår. bilden jag får fram är inte samma som ledare vill att folk ska tycka om dem. Jesus kallar inte de ledaregenskaperna som vi tycker utmärker en ledare för visdom, även om vi så förvånansvärt ofta blandar ihop världsligt flit med visdom. jag skulle inte dra några paralleller mellan alla livets kunskaper och visdom. för mig framstår visdom som något de flesta inte har tillgång till, något sårbart, något man inte alltid uppfattar, något man förringar eftersom det är så stort. bibeltexterna stödjer min tanke i mycket. för Jesus såg inte de sakerna som vi vill ha som väsentliga men snarare som hindrande, han sa ju själv att det blir många som försöker bryta sig in med stor kraft i himmelriket men kommer inte komma in. utifrån bibelord kan vi se att många förmodligen kommer försvara sig med fina ord, stora gärningar, t o m välgörenhet och bibelord. men det går inte att lura Gud, han ser allting och känner människohjärtan så långt som vi själva inte vågar att se. det står inte heller skrivit någonstans att man ska visa en fin fasad utanpå, för vad hjälper den finaste fasaden när vår inre bräcklighet avslöjas till slut? den svåraste stunden är kommen då vi ser oss själva från sidan, men även inifrån.
inte heller säger Jesus att det är viktigt att vara trevlig och göra fina trivselkvällar med kaffe och psykoanalytiska samtal kring våra egna ego. nuförtiden dras många människor till socialt umgänge inte utan orsak, men blir man inte grovt utnyttjad då någon professionell eller ännu värre, någon med makt, använder egna intentioner mot deras svagheter? mot sådana som kommit p g a ensamhet, sökande efter svar i livet, ekonomisk otrygghet, sorg och dylika? hur man än försöker se samband mellan våra kvällar och Jesus kvällar tillsammans med lärjungarna ser jag inte alls samma anda och mening. syftet har ju blivit något annat. jag finner inga svar i denna miljö, inget som kan beröra eller hjälpa mig som människa och personlighet, jag får ingen inre kraft utan blir tömd på alla krafter och inspiration, och jag får inte ens några bestående kontakter i denna miljö bortsett från dem som jag själv kämpat för och som står ju lite utanför gruppen. jag vill också påpeka att så länge någon knuffas åt sidan i gruppen kan man ju inte prata om bröder och systrar i en närapå perfekt miljö som går mot sin utveckling, med en stor engagemang och andra fina ord i spetsen. det vore lögn. det är lögn. jag drar paralleller med kommunismen, den var lika vältalig, vi trodde att den var osårbar, ett system som inte kunde ifrågasättas, eller väja för en annan tanke, respektera en utomstående idé, ett annorlunda sinne. allting sådant sågs som utomordentligt fientligt och utrotades. att vara som man är och tycka som man tyckte själv kunde kosta människor livet. jag kommer rakt från denna kommunismens miljö in i en annan, så kallad kyrklig, men i verkligheten en mycket finslipad sekulariserad miljö, där ingenting heller får ifrågasättas... egentligen. man kan ju tycka att jag hade mycket att säga, diskutera om, och att många kunde lära från mig liksom jag från dem, men så blev det aldrig. hur många gånger har jag inte svalt min mening, stannat upp i en handling? försökt åstadkomma förändring? anpassat mig oändliga gånger men misslyckats eftersom det redan från början var förutbestämt att jag ska inte förflyttas från den låga platsen i hierarkin överhuvudtaget? tills jag började fundera vad är det för en kyrka där det fria ordet har blivit en sällsam vara, bara tillåtet för undantaget. fritt ord kan vara ett annat tema man vill prata om. men det gör jag en annan gång.
inte heller säger Jesus att vi är tjänstemän i den meningen som världen ser oss idag. man ska ju inte arbeta inom kyrkan för att betjäna vid dop eller vigsel eller arrangera en oförglömlig begravning, utan det är ett helt annat syfte och mening som lyser från sidorna i Bibeln. mening är väl det enda värdefulla kriteriet för mig. för jag respekterar historisk utveckling och förändring som var helig för mig i början till en viss grad. när syftet har ändrats helt, då har det blivit stort brist och fel som får inte ses mellan fingrarna. så länge någon förlorar allt för att en annan skulle leva gott och ostört kan inte Gud se en rättvis handling mellan oss, och det borde vi inte heller göra, men det gör vi. jag har en annan vinkel också i detta fall: vi sätter varandra på prov och jag är rädd att en dag kommer de stora falla framför dem små. en befrielsedag som jag väntar på. jag längtar efter den dagen inte för att jag måste ha rättvisa men för att den dagen finns inbyggd i mina sinnen, och den är förknippad med himmel för mig. det är vad jag kan absolut tro på. kärlek, men inte utan rättvisa. vi kommer bli hela igen! vi som är sårade och jagade i världen idag. jag har också utsetts av Gud, det finns inga större och inga små men vi kommer att få våra platser efter hur vi har spenderat våran tid på andra och med andra. dumhet och slöseri är dåligt men hur blir det med all slags girighet?
vore Gud enbart rättvis och inte kärleksfull hade han med all säkerhet lämnat varje kyrka som missbrukar hans namn och ord. men hans kärlek till varje människa är ofattbar. så även vi kan inte påskynda rättvisan, men vi får längta efter den och be. längtan för oss närmare Gud. ber vi då är vi fria. alla kan styra ens handlingar och påverka de materiella faktorerna i ens liv, som pengar, arbetsplats, status framför människor, man kan bli lämnad och fördömd av sina vänner som Ijab, men ingen kan styra eller förbjuda en att hoppas och be:) det är fritt. och det leder till förändring.
så jag ber för er:)
man tystnar bara...
det är ingen fara med mig, jag är ju trött och inte heller frisk än, men...
man tystnar bara...
det är inte lätt att skriva när det oavbrutet händer saker
som är svåra att påverka
när man inte själv är med
och kan påverka.
man blir bara matt,
och jag faller tillbaka
i kraftlösheten...
ogräs i det man sått gemensamt har växt stort,
medan jag varit borta,
men även några sädeskorn,
några diamanter,
och det känns som att det är just MIN skördetid,
min egen och ingen annans,
jag har några medhjälpare men
det är MIN skördetid och den kommer att vara svår,
d v s när jag kommer tillbaka til mitt arbete på riktigt,
då har jag många saker att ta itu med, ingen tvivel om det.
det blir en kamp mot kvarnen,
och den känns omöjlig för en ensam människa.
men jag är en kämpe, har alltid varit det,
men infångad i en lagom svag kropp,
dock min ande är något annat än svag.
Gud vet om detta.
i vissa fall räcker inte om man försöker påverka,
det är alldeles för få som lyssnar.
att kunna lyssna är en stor KONST,
speciellt om man befinner sig NÄRA en människa,
ofta är det betydligt enklare att lyssna på avstånd,
som i bloggen t ex,
man har inte de känslor,
man bär inget ansvar,
och man ser saker klarare.
fast jag kan inte ens komma på ett enda STORT namn som jag vet är bra på att LYSSNA.
FÖRUTOM GUD.
Oh, HAN har hört mycket ifrån mig!!!
och jag har begrundat vissa saker.
LYSSNA är som att TIGA t ex.
HAN teg när han själv blev förrådd, hånad och totalt missförstådd,
förtalad av dom som kunde dra nytta av hans olyckor,
otacksamt behandlad av dom som han hade varit generös mot,
hans ord förvrängdes och sades i andra meningar och sammanhang,
han var obekväm och alltför annorlunda,
hans idéer störde och hans framgång ogynnades,
och han offrades utan en större svårighet,
han var stark och svag samtidigt och det var skrämmande
för ingen förstod hurdan han var egentligen,
man passade på att bli av med honom vid det bästa tillfället,
allt detta känner man så väl igen!
han blev hedrad en kort stund men sedan bortkastad
och jag kan inte tro något annat än att han till sist blev även OMYNDIGFÖRKLARAD,
delvis för att tillintetgöra allt hans verk
och man gjorde så att man inte skulle minnas honom,
men hans namn på hebreiska
med den förkortningen som Pontius Pilatus lät skriva över hans huvud
skrevs med bokstäver JHVH,
d v s det möjliga namnet på hebreernas Gud JAHVE,
JAG ÄR DEN JAG ÄR eller JAG ÄR, (jag finns, jag existerar, jag är själva verkligheten)
känd sen Moses tiden,
men då höjdes rösterna bland det egna folket som kunde tyda det hebreiska skriftet,
alla tyckte att skriva något sådant var att skända Guds namn,
den värsta skändelsen på den tiden,
Guds namn var outtalbart och man brukade ersätta det med Adonai (Herre),
och här stod det skrivit som ett tecken, en bekräftelse på att Gud inte kan mördas,
men ingen såg Gud i honom,
för man kan inte se Gud,
och därför gick det inte ihop,
människoSYSTEMET var starkare än GUD själv och TECKNEN ignorerades.
Gud har gett den makten åt människostyre.
men var och en har sin egen vilja också.
korsfästelse ansågs vara det mest avskyvärda dödsstraffet av alla på den tiden
och tillämpades bara mot de lägsta av människorna, slavar, våldsmän etc,
Guds namn fick inte hänga över den lägsta av människorna
och det skulle tas bort men man kan inte beröva identiteten en Gud.
sen dess känner vi officiellt till den latinska förkortningen INRI,
Iesus Nazarenus Rex Iudaeorum,
(Jesus från Nazaret, judarnas konung)
som förkortning JHVH motsvarar exakt,
Jeshua Hanazrim Velemech Hajudim.
många människor gör sig själva stora och hörda
genom att de talar högt och övertygande om sin sak,
de älskar att höra sin egen åsikt
och raskt tvingar den på andra,
allt för många följer i samma spår.
det är både små och stora ledare vi möter
men deras sätt att vara är detsamma.
människor tycker om en stark ledare
men jag läste att ledaren INTE behöver vara sann eller ens låta trovärdig.
har man köpt ledaren då har man köpt hans åsikter och alla hans reformer.
vi kan vägra gå med på detta påstående men för de mesta är det ju exakt det vi gör,
vi accepterar.
och avgudar.
hemskt!
men det är falskt att leva med andras åsikter,
man bedrar sig själv i slutändan.
det retar mig mest att folk tycker sig veta bättre än en själv vad som är sant
eller vad som är bra för en.
saker som inte finns i deras värld anser de inte är rätta för någon annan heller,
de ser inte att de har en egen brist på empati eller utbildning eller förnuft
som gör att de inte förstår.
bl a ska man inte springa runt hos varandra och sprida rykten,
det liknar en leverne i den forntida sveariket med Oden och Tor
inrutade i ett mörkt sinne av ett hedniskt folk
i djupet av oändliga skogar,
utan riktiga vägar och förbindelser,
mot bättre vetande,
utan TV och information
men lika falskt, pirrigt och "underhållande"...
är det något viktigt då ska man söka upp den som kommer att bli drabbad,
för drabbad av rykten blir man alltid,
rykten är inget bra sätt att kommunicera eller lösa problemen.
och proffs ska absolut inte syssla med sådant! inte någon annan heller.
vill man stärka en grupp då ska man absolut inte gå runt och prata känsliga saker om varandra!
men jag har fått lära mig under alla år att man tycker så...
att det är bra med skvaller...
att man ska tycka lika eller nästan lika,
att det är inte bra med avvikelser...
man kan bli drabbad.
ensamvarg har ett svårt liv förstås.
och jag hade svårt att inse men
man kanske tror att den som tycker annorlunda
är svag, störd, lättpåverkad, manipulerad
och allt annat förutom det att ...
man kanske, tvärtom, är stark och självständig i sina åsikter.
att man faktiskt vet vad man gör.
att man vet var man står och vilka åsikter man har.
jag är oändlig trött av främmande åsikter och rykten
och falskhet, och dumhet,
men jag blir även bekräftad än en gång, av kloka människor, tack och lov!
jag har fått höra flera gånger att jag själv inte bara är klok utan väldigt väldigt klok.
just i denna stund och just med de problemen jag har
betyder det väldigt mycket för mig att bli bekräftad på det där sättet av andra människor.
och jag tackar Gud för att han har uppenbarat sig för mig.
jag vet att de stunder, veckor, månader, åren som varit svårast för mig
har tagit fram den person inom mig som jag är idag.
i mörkret framkallades bild på mig av Gud.
en bild som några ser, andra ser inte.
massor av människor ser aldrig, det har jag lärt mig.
det är lätt att vända publikens blick dit man vill.
men de är bara individer som ser.
och jag känner mig självklart ganska ensam där jag står med mina egna åsikter,
och t o m stortrivs med att det kan vara så.
för jag saknar inte människor som inte förstår eller inte saknar mig.
de måste sakna mig av hela hjärtat och inte i ord, något mindre är för lite för mig.
jag bär även på erfarenheter från mitt hemland och ingen vet vad de åren har gjort med mig.
inte så konstigt att jag är ensam under långa stunder. ensam med mina tankar.
speciellt när jag går ut på stan.
huvudstaden var den ödsligaste platsen på jorden.
och jag ville inte återvända.
på landet har jag mer av Gud med mig och inom mig.
inte så konstigt att de som inte förstår har sårat mig djupt
med sin köra-över-teknik och brist på empati.
för vem skulle kunna förstå djupet av allt detta man har upplevt
och lärt sig bortom allt förstånd?
i kampen mellan livslust och dödslängtan som varje av Gud älskad människa
har upplevt i sitt eget liv någon gång,
för i ett liv ska finnas allt, tills allting blir fullbordat.
detta är ju en process, ingenting som händer på en dag eller en månad.
inte heller på ett år. detta är ett liv.
det är jobbigt. jag är sårbar. först och främst genom min kropp.
och det gynnar inte mig just nu. saknar fortfarnade fysisk kraft. och sover dåligt.
vi vet idag att sömnlösheten leder till depressionerna för vem som helst.
att man blir okoncentrerad och oengagerad, får yrsel och huvudvärk.
jag är ingen krigare medan jag bär på de symptomer.
det är en av nutidens största myter såsom att andra kan hälpa dig på avstånd.
någon gång och så.
jag menar då man utför någon form av hjälp som ett arbete,
det är en distanserad och arrogant handling i sig och inte så sällan även falsk.
AGAPE är den ända kärlek som kan läka ALLA sår.
och bidra till en FÖRÄNDRING.
apropå förändringen... eller förbättringen... det är väldigt inne med rehabiliteringar
som är schemalagda och som inte du själv har lagt upp,
det ser ut så att du kan påverka men egentligen blir du uppäten av ett system,
ett monster du inte ser och inte kan ringa till,
för de tjänstemän och kvinnor du omges av är bara en del av systemet.
personligen kan de inte hjälpa dig. och vill de? sällan. fast det finns vissa som vill. men kan de?
att anlita ditt personliga liv till ett system kallar jag för kontroll, press och manipulering
i högsta grad.
det är lika sorgligt med psykologer och kuratorer. de löser ingenting.
även om det finns kloka människor i alla brancher, vilken tur att få möta sådana när det gäller!
det finns en mängd instanser som vi förlitar oss på
men jag tycker att just när man kommer till kritan med allt
och skulle behöva ta den hjälpen som erbjuds,
det är just då du inser hur svaga och byrokratiska och instängda i sin oförmåga
att hantera ditt liv de byrokratiska strukturerna är.
och där handlar det alltid även om pengar. ALLTID.
jag litar inte på ett sådant system. jag har sett de svarta svekfulla sidorna hos det.
det du behöver är personlig närhet till dig som är fysikt svag,
och den som tar hand om dig ska ha full insikt i det DU går igenom.
och själva processen till förbättring är individuell för var och en,
inte schemalagd.
jag har själv studerat psykologi i 5 år.
jag vet att många psykologer har egna problem
som de inte har lyckats med att lösa. alla är vi bara människor,
böckerna hjälper inte förändra personlighet
och oftast inte heller erfarenheterna hjälper,
för det man kan drabbas av kan vara en alldeles ny, en alldeles egen erfarenhet.
hur skulle man kunna förbereda sig för sådant som man aldrig varit med om?
det är en del av livets essence.
man kan inte vara framme medan man är på väg
och livet är en väg.
därför säger jag, jag som är väldigt sårbar numera och kan erkänna
att trots mina otroligt fina betyg i psykologi
har jag inte kunnat hantera alla situationer på rätt sätt i mitt eget liv,
för jag är ju bara en människa. jag vet att psykologi är en förhållandevis populär och väl uttspridd myt.
för drygt 10 år sedan fick jag 11 poäng i detta då nya för mig ämne
redan vid första försök i att skriva en uppsats.
materialet gick vidare till forskningen i ämnet.
de gav mig 11 poäng av 10 möjliga och en utmärkelseskrift
just för att jag hade överskridit de tänkbara gränserna.
jag måste ha skrivit något unikt som jag själv inte var medveten om.
för vi hade inte ens börjat våra studier på allvar, detta var den förtsa uppsatsen
och jag gick efter magkänsla och egna erfarenheter, och så även min tro.
för Gud är min rådgivare.
så är jag en övermänniska som kan hjälpa mig själv?
både ja och nej. men jag är iaf klar på en sak.
psykologi (sociologi, vård, politik, religion...) ska inte bryta ner
eller uttnytja någon annan människa,
psykologi t ex ska göras till självbetjäning. en bra psykolog är den
som kan ta fram dina starka och positiva sidor,
han är den som känner din omedvetna
och hjälper dig att hitta dina egna tankar och övertygelsen
för allting sådant har Gud redan gett dig.
psykolog ska inte försöka säga sista ordet.
men allting faller på plats ändå.
ödmjukhet. tolerans. förmåga att lyssna. empati.
kristet perspektiv. inte det vi ser via historieböcker eller i politiken,
utan en ren äkta kristen tro
där ditt samvete har mer att säga än någon annan
eller något annat.
man tystnar bara...
det är inte lätt att skriva när det oavbrutet händer saker
som är svåra att påverka
när man inte själv är med
och kan påverka.
man blir bara matt,
och jag faller tillbaka
i kraftlösheten...
ogräs i det man sått gemensamt har växt stort,
medan jag varit borta,
men även några sädeskorn,
några diamanter,
och det känns som att det är just MIN skördetid,
min egen och ingen annans,
jag har några medhjälpare men
det är MIN skördetid och den kommer att vara svår,
d v s när jag kommer tillbaka til mitt arbete på riktigt,
då har jag många saker att ta itu med, ingen tvivel om det.
det blir en kamp mot kvarnen,
och den känns omöjlig för en ensam människa.
men jag är en kämpe, har alltid varit det,
men infångad i en lagom svag kropp,
dock min ande är något annat än svag.
Gud vet om detta.
i vissa fall räcker inte om man försöker påverka,
det är alldeles för få som lyssnar.
att kunna lyssna är en stor KONST,
speciellt om man befinner sig NÄRA en människa,
ofta är det betydligt enklare att lyssna på avstånd,
som i bloggen t ex,
man har inte de känslor,
man bär inget ansvar,
och man ser saker klarare.
fast jag kan inte ens komma på ett enda STORT namn som jag vet är bra på att LYSSNA.
FÖRUTOM GUD.
Oh, HAN har hört mycket ifrån mig!!!
och jag har begrundat vissa saker.
LYSSNA är som att TIGA t ex.
HAN teg när han själv blev förrådd, hånad och totalt missförstådd,
förtalad av dom som kunde dra nytta av hans olyckor,
otacksamt behandlad av dom som han hade varit generös mot,
hans ord förvrängdes och sades i andra meningar och sammanhang,
han var obekväm och alltför annorlunda,
hans idéer störde och hans framgång ogynnades,
och han offrades utan en större svårighet,
han var stark och svag samtidigt och det var skrämmande
för ingen förstod hurdan han var egentligen,
man passade på att bli av med honom vid det bästa tillfället,
allt detta känner man så väl igen!
han blev hedrad en kort stund men sedan bortkastad
och jag kan inte tro något annat än att han till sist blev även OMYNDIGFÖRKLARAD,
delvis för att tillintetgöra allt hans verk
och man gjorde så att man inte skulle minnas honom,
men hans namn på hebreiska
med den förkortningen som Pontius Pilatus lät skriva över hans huvud
skrevs med bokstäver JHVH,
d v s det möjliga namnet på hebreernas Gud JAHVE,
JAG ÄR DEN JAG ÄR eller JAG ÄR, (jag finns, jag existerar, jag är själva verkligheten)
känd sen Moses tiden,
men då höjdes rösterna bland det egna folket som kunde tyda det hebreiska skriftet,
alla tyckte att skriva något sådant var att skända Guds namn,
den värsta skändelsen på den tiden,
Guds namn var outtalbart och man brukade ersätta det med Adonai (Herre),
och här stod det skrivit som ett tecken, en bekräftelse på att Gud inte kan mördas,
men ingen såg Gud i honom,
för man kan inte se Gud,
och därför gick det inte ihop,
människoSYSTEMET var starkare än GUD själv och TECKNEN ignorerades.
Gud har gett den makten åt människostyre.
men var och en har sin egen vilja också.
korsfästelse ansågs vara det mest avskyvärda dödsstraffet av alla på den tiden
och tillämpades bara mot de lägsta av människorna, slavar, våldsmän etc,
Guds namn fick inte hänga över den lägsta av människorna
och det skulle tas bort men man kan inte beröva identiteten en Gud.
sen dess känner vi officiellt till den latinska förkortningen INRI,
Iesus Nazarenus Rex Iudaeorum,
(Jesus från Nazaret, judarnas konung)
som förkortning JHVH motsvarar exakt,
Jeshua Hanazrim Velemech Hajudim.
många människor gör sig själva stora och hörda
genom att de talar högt och övertygande om sin sak,
de älskar att höra sin egen åsikt
och raskt tvingar den på andra,
allt för många följer i samma spår.
det är både små och stora ledare vi möter
men deras sätt att vara är detsamma.
människor tycker om en stark ledare
men jag läste att ledaren INTE behöver vara sann eller ens låta trovärdig.
har man köpt ledaren då har man köpt hans åsikter och alla hans reformer.
vi kan vägra gå med på detta påstående men för de mesta är det ju exakt det vi gör,
vi accepterar.
och avgudar.
hemskt!
men det är falskt att leva med andras åsikter,
man bedrar sig själv i slutändan.
det retar mig mest att folk tycker sig veta bättre än en själv vad som är sant
eller vad som är bra för en.
saker som inte finns i deras värld anser de inte är rätta för någon annan heller,
de ser inte att de har en egen brist på empati eller utbildning eller förnuft
som gör att de inte förstår.
bl a ska man inte springa runt hos varandra och sprida rykten,
det liknar en leverne i den forntida sveariket med Oden och Tor
inrutade i ett mörkt sinne av ett hedniskt folk
i djupet av oändliga skogar,
utan riktiga vägar och förbindelser,
mot bättre vetande,
utan TV och information
men lika falskt, pirrigt och "underhållande"...
är det något viktigt då ska man söka upp den som kommer att bli drabbad,
för drabbad av rykten blir man alltid,
rykten är inget bra sätt att kommunicera eller lösa problemen.
och proffs ska absolut inte syssla med sådant! inte någon annan heller.
vill man stärka en grupp då ska man absolut inte gå runt och prata känsliga saker om varandra!
men jag har fått lära mig under alla år att man tycker så...
att det är bra med skvaller...
att man ska tycka lika eller nästan lika,
att det är inte bra med avvikelser...
man kan bli drabbad.
ensamvarg har ett svårt liv förstås.
och jag hade svårt att inse men
man kanske tror att den som tycker annorlunda
är svag, störd, lättpåverkad, manipulerad
och allt annat förutom det att ...
man kanske, tvärtom, är stark och självständig i sina åsikter.
att man faktiskt vet vad man gör.
att man vet var man står och vilka åsikter man har.
jag är oändlig trött av främmande åsikter och rykten
och falskhet, och dumhet,
men jag blir även bekräftad än en gång, av kloka människor, tack och lov!
jag har fått höra flera gånger att jag själv inte bara är klok utan väldigt väldigt klok.
just i denna stund och just med de problemen jag har
betyder det väldigt mycket för mig att bli bekräftad på det där sättet av andra människor.
och jag tackar Gud för att han har uppenbarat sig för mig.
jag vet att de stunder, veckor, månader, åren som varit svårast för mig
har tagit fram den person inom mig som jag är idag.
i mörkret framkallades bild på mig av Gud.
en bild som några ser, andra ser inte.
massor av människor ser aldrig, det har jag lärt mig.
det är lätt att vända publikens blick dit man vill.
men de är bara individer som ser.
och jag känner mig självklart ganska ensam där jag står med mina egna åsikter,
och t o m stortrivs med att det kan vara så.
för jag saknar inte människor som inte förstår eller inte saknar mig.
de måste sakna mig av hela hjärtat och inte i ord, något mindre är för lite för mig.
jag bär även på erfarenheter från mitt hemland och ingen vet vad de åren har gjort med mig.
inte så konstigt att jag är ensam under långa stunder. ensam med mina tankar.
speciellt när jag går ut på stan.
huvudstaden var den ödsligaste platsen på jorden.
och jag ville inte återvända.
på landet har jag mer av Gud med mig och inom mig.
inte så konstigt att de som inte förstår har sårat mig djupt
med sin köra-över-teknik och brist på empati.
för vem skulle kunna förstå djupet av allt detta man har upplevt
och lärt sig bortom allt förstånd?
i kampen mellan livslust och dödslängtan som varje av Gud älskad människa
har upplevt i sitt eget liv någon gång,
för i ett liv ska finnas allt, tills allting blir fullbordat.
detta är ju en process, ingenting som händer på en dag eller en månad.
inte heller på ett år. detta är ett liv.
det är jobbigt. jag är sårbar. först och främst genom min kropp.
och det gynnar inte mig just nu. saknar fortfarnade fysisk kraft. och sover dåligt.
vi vet idag att sömnlösheten leder till depressionerna för vem som helst.
att man blir okoncentrerad och oengagerad, får yrsel och huvudvärk.
jag är ingen krigare medan jag bär på de symptomer.
det är en av nutidens största myter såsom att andra kan hälpa dig på avstånd.
någon gång och så.
jag menar då man utför någon form av hjälp som ett arbete,
det är en distanserad och arrogant handling i sig och inte så sällan även falsk.
AGAPE är den ända kärlek som kan läka ALLA sår.
och bidra till en FÖRÄNDRING.
apropå förändringen... eller förbättringen... det är väldigt inne med rehabiliteringar
som är schemalagda och som inte du själv har lagt upp,
det ser ut så att du kan påverka men egentligen blir du uppäten av ett system,
ett monster du inte ser och inte kan ringa till,
för de tjänstemän och kvinnor du omges av är bara en del av systemet.
personligen kan de inte hjälpa dig. och vill de? sällan. fast det finns vissa som vill. men kan de?
att anlita ditt personliga liv till ett system kallar jag för kontroll, press och manipulering
i högsta grad.
det är lika sorgligt med psykologer och kuratorer. de löser ingenting.
även om det finns kloka människor i alla brancher, vilken tur att få möta sådana när det gäller!
det finns en mängd instanser som vi förlitar oss på
men jag tycker att just när man kommer till kritan med allt
och skulle behöva ta den hjälpen som erbjuds,
det är just då du inser hur svaga och byrokratiska och instängda i sin oförmåga
att hantera ditt liv de byrokratiska strukturerna är.
och där handlar det alltid även om pengar. ALLTID.
jag litar inte på ett sådant system. jag har sett de svarta svekfulla sidorna hos det.
det du behöver är personlig närhet till dig som är fysikt svag,
och den som tar hand om dig ska ha full insikt i det DU går igenom.
och själva processen till förbättring är individuell för var och en,
inte schemalagd.
jag har själv studerat psykologi i 5 år.
jag vet att många psykologer har egna problem
som de inte har lyckats med att lösa. alla är vi bara människor,
böckerna hjälper inte förändra personlighet
och oftast inte heller erfarenheterna hjälper,
för det man kan drabbas av kan vara en alldeles ny, en alldeles egen erfarenhet.
hur skulle man kunna förbereda sig för sådant som man aldrig varit med om?
det är en del av livets essence.
man kan inte vara framme medan man är på väg
och livet är en väg.
därför säger jag, jag som är väldigt sårbar numera och kan erkänna
att trots mina otroligt fina betyg i psykologi
har jag inte kunnat hantera alla situationer på rätt sätt i mitt eget liv,
för jag är ju bara en människa. jag vet att psykologi är en förhållandevis populär och väl uttspridd myt.
för drygt 10 år sedan fick jag 11 poäng i detta då nya för mig ämne
redan vid första försök i att skriva en uppsats.
materialet gick vidare till forskningen i ämnet.
de gav mig 11 poäng av 10 möjliga och en utmärkelseskrift
just för att jag hade överskridit de tänkbara gränserna.
jag måste ha skrivit något unikt som jag själv inte var medveten om.
för vi hade inte ens börjat våra studier på allvar, detta var den förtsa uppsatsen
och jag gick efter magkänsla och egna erfarenheter, och så även min tro.
för Gud är min rådgivare.
så är jag en övermänniska som kan hjälpa mig själv?
både ja och nej. men jag är iaf klar på en sak.
psykologi (sociologi, vård, politik, religion...) ska inte bryta ner
eller uttnytja någon annan människa,
psykologi t ex ska göras till självbetjäning. en bra psykolog är den
som kan ta fram dina starka och positiva sidor,
han är den som känner din omedvetna
och hjälper dig att hitta dina egna tankar och övertygelsen
för allting sådant har Gud redan gett dig.
psykolog ska inte försöka säga sista ordet.
men allting faller på plats ändå.
ödmjukhet. tolerans. förmåga att lyssna. empati.
kristet perspektiv. inte det vi ser via historieböcker eller i politiken,
utan en ren äkta kristen tro
där ditt samvete har mer att säga än någon annan
eller något annat.
/Inas funderingar/
lösenord mm
En av mina goda kontakter har skaffat (?) lösenord som jag inte kommer över. Sorry, Lena H! Jag vill gärna skriva till dig men kommer inte in i din blogg:)
Kram också på alla de andra som ivrigt har väntat på min återkomst:) Jag är inne i en period, är överraskad själv hur lång tid det tar att komma ut. Men ni är kloka och till en stor tröst för mig som säger att det tar den tid det tar, och ni har så rätt när ni säger att man ska ta hand om sig själv. Att ta hand om sig själv (obs! inte av själviska skäl) är ytterst viktigt för att göra gott även för sina medmänniskor.
Jag lär mig så mycket i det goda umgänget jag har. Umgänget fylld med nya tankar och uppmuntran. Och jag utesluter självklart de moment som stör mig att må bra. Det är flera som säger att man ska umgås och ta del av gemenskapet med människor som ger en styrka och bekräftelse och man ska inte umgås med människor som tar ens energi och kommer alltid med något negativt. Man gör ju ingen en tjänst genom att offra sina övertygelser och försöka vara på god fot med alla. Jag tänker mkt på ditt och datt. Jag har t o m ändrat mina inställningar till hur man hanterar och reager i svåra situationer. Det sämsta man kan göra är att vara rädd för dom som är starka men orättvisa. Det finns ingen som kan säga till en annan människa: du tänker/känner/gör fel... om han själv har onda avsikter med dig:)
Kram också på alla de andra som ivrigt har väntat på min återkomst:) Jag är inne i en period, är överraskad själv hur lång tid det tar att komma ut. Men ni är kloka och till en stor tröst för mig som säger att det tar den tid det tar, och ni har så rätt när ni säger att man ska ta hand om sig själv. Att ta hand om sig själv (obs! inte av själviska skäl) är ytterst viktigt för att göra gott även för sina medmänniskor.
Jag lär mig så mycket i det goda umgänget jag har. Umgänget fylld med nya tankar och uppmuntran. Och jag utesluter självklart de moment som stör mig att må bra. Det är flera som säger att man ska umgås och ta del av gemenskapet med människor som ger en styrka och bekräftelse och man ska inte umgås med människor som tar ens energi och kommer alltid med något negativt. Man gör ju ingen en tjänst genom att offra sina övertygelser och försöka vara på god fot med alla. Jag tänker mkt på ditt och datt. Jag har t o m ändrat mina inställningar till hur man hanterar och reager i svåra situationer. Det sämsta man kan göra är att vara rädd för dom som är starka men orättvisa. Det finns ingen som kan säga till en annan människa: du tänker/känner/gör fel... om han själv har onda avsikter med dig:)
Böcker jag läser är bl a Dan Johanssons böcker och en bok av Anita Barker Andersen.
Kram på er, mina vänner!
min stackars blogg
min stackars blogg har varit försummat ett tag. inte alla gånger går det att bortse en sådan viktig sak som att man inte orkar. ja, att detta kan ta månader, kanske år. många är oroliga för mig men det är ingenting med oro att göra, i mitt fall iaf. hur ska man säga? man är mitt uppe i en process. en process som är både viktig och nyttig. och oundviklig.
varför blir folk alltid så upprörda när någon annan lämnar de gamla och rutinerade vägarna? när man söker efter något som är mer äkta, mer nyttigt?
jag vill ha en mening med livet, med det jag gör, jag vill vakna upp varje morgon och veta att det jag gör har en mening och betydelse, och även om inte jag ser det på en gång då vill jag känna en trygghet i vetskapen om att jag är omsluten av Guds nåd och han har en uppgift åt mig. det har ingenting med ambition att göra. vi har blivit bedragna med många ord och termer som liknar men stämmer inte riktigt med det verkliga och viktiga. en ambitiös människa tänker på sit eget bästa, på makt, på pengar, på inflytande. jag vill ha en uppgift. den röda tråden som är bara min väg. och mitt mål är att fullföjla mitt liv som var Guds mening från början.
många är blinda för det som händer bakom ytan, både i männikolivet och i världen, allting har blivit så ytligt. makt och pengar bestämmer. njutning förblindar. sanningen tystnar. kärleken fördärvas. även de små sakerna kan bli rätt jobbiga. man vill se ett leende i vardagen, man vill höra att det går bra för en. för att kunna gå förbi en så fort som möjligt. för att inte binda upp sig med någon annans problem.
och många är rädda för förändringen, ännu fler för sanningen.
varför blir folk alltid så upprörda när någon annan lämnar de gamla och rutinerade vägarna? när man söker efter något som är mer äkta, mer nyttigt?
jag vill ha en mening med livet, med det jag gör, jag vill vakna upp varje morgon och veta att det jag gör har en mening och betydelse, och även om inte jag ser det på en gång då vill jag känna en trygghet i vetskapen om att jag är omsluten av Guds nåd och han har en uppgift åt mig. det har ingenting med ambition att göra. vi har blivit bedragna med många ord och termer som liknar men stämmer inte riktigt med det verkliga och viktiga. en ambitiös människa tänker på sit eget bästa, på makt, på pengar, på inflytande. jag vill ha en uppgift. den röda tråden som är bara min väg. och mitt mål är att fullföjla mitt liv som var Guds mening från början.
många är blinda för det som händer bakom ytan, både i männikolivet och i världen, allting har blivit så ytligt. makt och pengar bestämmer. njutning förblindar. sanningen tystnar. kärleken fördärvas. även de små sakerna kan bli rätt jobbiga. man vill se ett leende i vardagen, man vill höra att det går bra för en. för att kunna gå förbi en så fort som möjligt. för att inte binda upp sig med någon annans problem.
och många är rädda för förändringen, ännu fler för sanningen.
tävling (klicka!) hos min vän Annica!
strax: i nästa inlägg har jag tänkt att skriva om en bok jag läser.
strax: i nästa inlägg har jag tänkt att skriva om en bok jag läser.
mina dagar
mina dagar just nu är inte som förr. med stress och många bollar i luften. med måsten. med ambitioner. och bekymmer. nu kan jag vila fast det är svårt att vänja sig till stillheten. att man kan koppla av och göra lite som man vill. detta är jag inte van vid. jag är sjukskriven fortfarande. och det är det bästa för mig. att lära sig stillheten. att lämna bakom de som kan skada mig. att tänka egoistikt. svårt. det är inte alls så att man bara sitter hemma och gör ingenting. man gör mycket. kroppen tar all energi som återstår för en personlighets omvändelse. jag gör om mig själv. just nu har jag inte tillräckligt med styrkan att skriva ner de goda sakerna jag har läst bl a om stress. symptomer och vad gör man för att bli helad. jag hittade en bra sjukdomsbeskrivning i Annonsbladet och allting stämde in på mig. jag kanske återkommer med beskrivningen. för det är väldigt många som drabbas. mest kvinnor. för vi tar så mycket ansvar på oss själva, har för många roller, går med på all press och förväntningar från andra. och är så dåliga på att försvara oss när det blir fel. oftast inte ens vårat fel...
det var funderingar det. jag har i hela mitt liv tänkt mycket. för mycket... som de mesta som känner mig väl tycker. kanske det. men jag ser som en gåva att jag kan tänka:)
det var funderingar det. jag har i hela mitt liv tänkt mycket. för mycket... som de mesta som känner mig väl tycker. kanske det. men jag ser som en gåva att jag kan tänka:)
må så gott i denna vintertid som sträcker sig mot våren!
alla foto i detta inlägg är mina!
kram!
alla foto i detta inlägg är mina!
kram!
påven Johanna
jag läser en bok som heter "Påven Johanna". den är skriven av författaren Donna Woolfolk Cross. utgiven av Månpocket. inte nog att berättelsen är en skildring om gamla tider och tar fram gammal kunskap, talar om rutiner, vardag, klosterlivet, trosfrågor, brutaliteten mot människor, rättviseuppfattning, politiska händelser. en genomtänkt och djup berättelse om sanningar och lögner. om hur grova vidskepelser ses som Guds vilja och sanning och får inte ifrågasettas medan sunt förnuft i världsseendet och Guds sanna uppfattning genom naturlagar anses som farliga tankar och kan kosta livet. människor med mod att säga ifrån blir iaf hårt bestraffade. varje sida i boken talar om kvinnans (oavsett hennes börd) påtvingade ställning i samhället sett med de rikas ögon, sett med munkarnas ögon, sett med de lärdas ögon, sett med kvinnans egna ögon. och även om själva historien möjligtvis är en fiktion så återstår grundläggande idé att här har vi en sann berättelse om kvinnas totala nedvärdering och undergivenhet i mansdominerad samhälle. boken talar om flera aspekter av äktenskap, om mannens hänsynslösa intrång i kvinnans liv, om hennes begränsade chanser till ett bättre liv t o m med hjälp av list och klokhet som överträffar det vanliga förståndet, och om vilket pris man får betala för att man är annorlunda. men inte bara det. här finns det plats för variation: ibland är det kvinnan som får bestämma, som har en sådan makt över andra människor hon inte borde ha. det är en berättelse om sargade känslor, sargad framtid för omständigheterna är sådana. man lever inte enbart för sin egen skull. och de svaga är ofta de starka medan de som har makt är sårbara och svaga. så många små detaljer i denna skildring som jag älskar! jag får många tankeställare i alla livsfrågor: jag jämför och analyserar både min livssituation och livsuppfattning, jag analyserar och jämför kyrkor och tar fram alla minnen jag själv har av mina äktenskap och erfarenheter angående olika kyrkor och olika samfund. det är spännande och lite slitsamt mentalt sett men denna bok är en av dom sakerna jag bara måste ha i mitt hem och min bokhylla. jag har hunnit till mitten av romanen. uppföljaren kanske kommer när jag läst färdigt.
ha en bra dag! nu ska jag till jobbet! julspel är färdigskrivet:)
ha en bra dag! nu ska jag till jobbet! julspel är färdigskrivet:)
sist idag...sist i världen...
sist idag ... på flera sätt. kanske en av de sista som pratar om det som hänt. tittade ikväll på nyheterna på TV och läste på första bloggsidan om skolmassaker i Finland. gråt gråt gråt gråt gråt.......gråt över världen.......förstår på ett djupare sätt tanke med Syndaflöden. körsång är just nu aktuell på mitt jobb och det kommer att bli "Noas ark". därifrån associationerna. det som hänt handlar inte enbart om Finland, det handlar om världen, om människorna i hela världen, om livsinställnimgarna i den moderna världen. det handlar inte enbart om psykisk sjukdom, för med denna attityd stänger vi ute oss själva. det handlar inte om sjukdom överhuvudtaget i djupare mening. utan om viljan och vilka val vi gör i livet, om hur vi lever, hur vi lär, hur och vad vi presterar, vilka är våra ideal, vad vi ser och vem vi kopierar. det handlar om hjärnan för det är där allting har sin början och slut för en människa. för att kallas människa överhuvudtaget. så mycket kunskap om människan som det finns i världen idag har vi aldrig tidigare haft, så tror vi, men varför blir eländet bara större och större? och varför blir mindre i antalet de som verkligen bryr sig? vi lämnar våra resurser ifrån oss utan att bry oss så speciallt mycket faktiskt om vart de tar vägen. vi har tappat kontrollen och vill inte ha den heller. är för slöa helt enkelt. och ger till dom som har kunskap och möjlighet att både förvara våra pengar och använda dom där de behövs som bäst. i tro att de fördelas rätt. jag då hellre bättre tror på Gud. på något som finns inom mig, inom människan. som har skapats samtidigt som mig, som hela människosläktet. en glöd av rättvisa, en vetande om vad som är rätt eller fel. det är Guds röst för mig. jag tror inte på lagen i världen, den ändras efter de rikas behov. men de rika, haha, de struntar i mig. egentligen struntar jag i dom också. jag pratade om att vi ger bort pengarna för att de ska fördelas på så sätt att de hittar til sin rätta. för att trösta och släcka törst, för att minska lidandet. behov växer men finns det något löst problem överhuvudtaget? i min mening växer de problem som redan funnits här ett tag i rasande fart, och alla har börjat acceptera att saker blir bara värre. använd resurserna på rätt sätt! ni som har dom i era händer! jag skulle då aldrig säga att vi har ett bra samhälle och en bra politik. ni får tycka vad ni vill men jag har redan sagt. det är ruttet.... gråt gråt gråt... över världen. är inte ens arg, det var jag när jag var ung. idag ser jag bara saker och ting i en klar låga. jag tänder ett ljus och ser klart. det räcker för mig... hur gör ni?
dessa bilder tog jag idag på jobbet. jag har då alltid möjlighet för lite eftertanke och ibland även för meditation. önskar att alla hade den möjligheten.
inas foto
tyvärr kan jag inte lova kommentarer ikväll men ni ska veta att jag tänker speciellt mycket på er alla, mina bloggvänner, och jag vill så gärna läsa era blogg!
jag finner både glädje och gemenskap tillsammans med er och sätter värde på dessa två högt i livet.
god natt, sov gott!
eller snarare godmorgon på er som har vaknat till en ny dag!
hoppas solen värmer er idag!
dessa bilder tog jag idag på jobbet. jag har då alltid möjlighet för lite eftertanke och ibland även för meditation. önskar att alla hade den möjligheten.
inas foto
tyvärr kan jag inte lova kommentarer ikväll men ni ska veta att jag tänker speciellt mycket på er alla, mina bloggvänner, och jag vill så gärna läsa era blogg!
jag finner både glädje och gemenskap tillsammans med er och sätter värde på dessa två högt i livet.
god natt, sov gott!
eller snarare godmorgon på er som har vaknat till en ny dag!
hoppas solen värmer er idag!
länkar
jag hittade en flicka som tar jätte fina foto och har skrivit bl a ett fint inlägg under rubrik NÅGONTING FÖR KILLAR ATT LÄSA. som jag ville att fler ska få läsa. så jag frågade henne om det var ok om jag länkade henne. och det var ok. hon blir nog jätte glad om ni tittar in i hennes blogg. hon heter joline.
och jag blir glad om ni tittar på mitt förra inlägg från gårdagen för där har jag tagit upp ett tema som många grunnar över eller... hur ska jag säga. det kan handla om liv och död för många. jag har varit med om detta i mitt ganska korta yrkesliv som kantor alltför ofta. i vilket fall som helst har jag tänkt att fortsätta med samma tema då och då. håller ni med om att det är viktigt att prata allvar ibland? jag vill öppna ett forum om frågor som vi inte vill prata om. väntar på fler förslag!...
och jag blir glad om ni tittar på mitt förra inlägg från gårdagen för där har jag tagit upp ett tema som många grunnar över eller... hur ska jag säga. det kan handla om liv och död för många. jag har varit med om detta i mitt ganska korta yrkesliv som kantor alltför ofta. i vilket fall som helst har jag tänkt att fortsätta med samma tema då och då. håller ni med om att det är viktigt att prata allvar ibland? jag vill öppna ett forum om frågor som vi inte vill prata om. väntar på fler förslag!...
mer Vanilla Ninja...och religion?
ikväll en mer allvarsam tema. men jag blev utmanad för några dagar sedan när jag läste hos Soffie en ganska djup fundering om religion. och för alla som inte tycker om temat kan jag säga: det finns ALLTID orsak till att stanna upp och reflektera över saker och ting. men vi finner ALLTID ursäkt för att bortse denna möjlighet. dock jag pressar ingen, har avsiktligt undvikit detta tema faktiskt. men inte ikväll.
en vacker sång av Vanilla Ninja kan jag väl bjuda på alla olikatänkande. vad trist det skulle vore att leva i världen utan era många åsikter!
en vacker sång av Vanilla Ninja kan jag väl bjuda på alla olikatänkande. vad trist det skulle vore att leva i världen utan era många åsikter!
jag har sökt efter meningen med livet i nästan hela mitt liv som en tänkande varelse. det var då när jag slutade gråta. gråtandet hade jag anars gjort till en daglig rutin i över ett halvt år iaf. det var då när ingen ville dansa med mig. det var då när ingen ville promenera hem med mig efter skolan. det var då... då började jag tänka och göra slutsatser. och det var bra iofs men det var svårt, fruktansvärt svårt! personlig utveckling är en av de svåraste sakerna jag vet...
hur är det idag?... idag är jag inte så jätte ensam längre trots att jag har ingen annan vuxen vid min sida som jag kan dela min börda med, idag är jag inte så övergiven trots att jag har bara mig själv att fråga om saker och ting. missförstå nu inte mig alla ni som vill och har hjälpt till! det är väl inte samma sak vi pratar om! idag har jag mkt större problem än då men... idag är jag starkare och jag har inte dom frågor längre...ja, varför? för att jag har hittat en mening utöver det jag får erfara dagligen. vad får jag erfara dagligen då? ja, en ren dårskap bl a. på ett eller annat sätt får vi alla erfara att det finns dårskap utan dess like i världen och när den drabbar just oss, just mig och just dig, ja, då är det knappt vi orkar med livet, eller hur?
jag förknippar inte Gud som jag tror på med någon religion eller med något land eller med någon människa för jag har ju sett... vi alla har sett konsekvenserna... om vi tänker lite djupare, eller hur? men ändå... det finns många berättelser, det finns många erfarenheter, det finns t o m dokumentering och mkt välbesökta pilgrimsställen som man ska aldrig bortse ifrån, och fel gör den som söker efter ensidig information och kritiserar något han aldrig sett och inte vill se heller. det är ju sanningen ska man söka efter när det gäller religion, inte ska man underordna sanningarna under sig själv. tycker jag. men jag är tveksam om det finns så mkt info just i Sverige. jag tycker inte om mellanhänderna i sådana där frågor. jag tror på att de är erfarenheterna jag har i mitt liv som har gjort mig till den jag är, att just de erfarenheterna var menade för mig och att jag måste lära mig någonting från dom och genom dom. både ris och ros i mitt liv är de som har gjort mig till den jag är och vad jag tror på utgår från mitt liv. tro är mitt liv och har det varit länge. för om jag hade tappat tron då hade jag tappat liv. jag hade förlorat mitt liv redan flera gånger. så illa var det. men jag gjorde inte det. för jag hittade den mening jag sökte efter i många många år, jag började då när ingen ville dansa med mig, när inget sällskap fanns på vägen hem och när ingen förstod mig. jag hittade min tro. det var inget ping pang mirakel. utan jag gick i mörkret i många många år förrän det blev ändring. jag hittade. inte för att jag var ensam och olycklig men för att jag hade tid och lust att söka en annan perspektiv med mitt liv. nästa gång ska jag skriva några visdomsord vi alla lever med. för vi måste göra det annars fungerar inte samhället. de ord finns i boken ingen vettig människa vill veta av idag. så tycker jätte många av oss iaf.
vi ses som sagt! säg gärna era åsikter! jag är nyfiken på folk med olika åsikter. kram! och god natt!
hur är det idag?... idag är jag inte så jätte ensam längre trots att jag har ingen annan vuxen vid min sida som jag kan dela min börda med, idag är jag inte så övergiven trots att jag har bara mig själv att fråga om saker och ting. missförstå nu inte mig alla ni som vill och har hjälpt till! det är väl inte samma sak vi pratar om! idag har jag mkt större problem än då men... idag är jag starkare och jag har inte dom frågor längre...ja, varför? för att jag har hittat en mening utöver det jag får erfara dagligen. vad får jag erfara dagligen då? ja, en ren dårskap bl a. på ett eller annat sätt får vi alla erfara att det finns dårskap utan dess like i världen och när den drabbar just oss, just mig och just dig, ja, då är det knappt vi orkar med livet, eller hur?
jag förknippar inte Gud som jag tror på med någon religion eller med något land eller med någon människa för jag har ju sett... vi alla har sett konsekvenserna... om vi tänker lite djupare, eller hur? men ändå... det finns många berättelser, det finns många erfarenheter, det finns t o m dokumentering och mkt välbesökta pilgrimsställen som man ska aldrig bortse ifrån, och fel gör den som söker efter ensidig information och kritiserar något han aldrig sett och inte vill se heller. det är ju sanningen ska man söka efter när det gäller religion, inte ska man underordna sanningarna under sig själv. tycker jag. men jag är tveksam om det finns så mkt info just i Sverige. jag tycker inte om mellanhänderna i sådana där frågor. jag tror på att de är erfarenheterna jag har i mitt liv som har gjort mig till den jag är, att just de erfarenheterna var menade för mig och att jag måste lära mig någonting från dom och genom dom. både ris och ros i mitt liv är de som har gjort mig till den jag är och vad jag tror på utgår från mitt liv. tro är mitt liv och har det varit länge. för om jag hade tappat tron då hade jag tappat liv. jag hade förlorat mitt liv redan flera gånger. så illa var det. men jag gjorde inte det. för jag hittade den mening jag sökte efter i många många år, jag började då när ingen ville dansa med mig, när inget sällskap fanns på vägen hem och när ingen förstod mig. jag hittade min tro. det var inget ping pang mirakel. utan jag gick i mörkret i många många år förrän det blev ändring. jag hittade. inte för att jag var ensam och olycklig men för att jag hade tid och lust att söka en annan perspektiv med mitt liv. nästa gång ska jag skriva några visdomsord vi alla lever med. för vi måste göra det annars fungerar inte samhället. de ord finns i boken ingen vettig människa vill veta av idag. så tycker jätte många av oss iaf.
vi ses som sagt! säg gärna era åsikter! jag är nyfiken på folk med olika åsikter. kram! och god natt!
header och ETT SVAR på alla frågor
här är provsmak på min nya header, dock misstänker jag att inte allt är klart med den. storlek och färger måste ändras lite! har ni några förslag kanske?
för övrigt vill jag påpeka hur svårt/lätt är det med bloggandet. det svåra är att man missförstår lätt varandra av bara farten. det lätta är att om man skriver om lätta saker då är en missförstånd bara en rolig grej. och man får mer vänner, så tror jag iaf:)
jag vill bjuda er på en låt från min nya favoritgrupp Vanilla Ninja medan ni läser fortsättningen. för där har jag svarat på lite frågor. de första svaren hittar ni i mitt förra inlägg. välkomna!
några av er har skrivit lite roliga kommentarer som jag läste förrän jag sprang ut i regnet och till jobbet. jag fick nya funderingar. därav mitt nya inlägg. annars har jag arbetat och inte haft så mkt tid över med blogg och det blir ännu mera jobb om några veckor. och då är man inte så väl uppdaterad. men en sak kan jag säga: jag läser ganska nogrannt era blogg, fast jag missar massor iaf. man missar viktig information och då kan man såra någon som lagt ut hela sitt hjärta kanske. jag blir inte så överraskad om jag lagt ner flera timmar på att förbereda och spela in min musik och lägger ut den på blogg men av 13 st. är det bara 3 som har hört. man får inte bli sur för själv gör jag ofta likadant. både i livet och i bloggen. jag är alltid glad om jag har dom 10 som inte hör men de har sett mig och håller kontakten trots att de inte känner mig alls. det är förvånansvärt att människor vill umgås på ett sådant sätt när de egentligen inte har tid för det. jag ser att många funderar över varför man bloggar, detta tema återkommer ständigt i era blogg.
jag började blogga för att jag ville uttrycka mig och se vad andra människor hade för sig, ville se olikheterna, ville få inspiration och mest av allt några vänner. så därför vill jag läsa era blogg nogrannt. jag bryr mig inte om att jag inte får så många besökare själv för jag hinner aldrig med alla svar jag måste skriva. har inte heller tid att söka nya vänner fast det vill jag. man hittar sina fans så småningom ändå. alla tycker inte om alla, men det behövs ine heller. fast jag själv har lätt att acceptera att man är olika och det är det som gör att man inte tröttnar på folk. så trist med enbart likasinnande! det är en av anledningarna varför jag har aldrig varit gift med en musiker, tror jag:) hemma vill man bli påmind om att det finns även andra saker, inte enbart musiken och det jag själv är bra på.
SVAR PÅ FRÅGA 4:
en av er (Matilda) ville veta varför jag läser ens blogg. det är så enkelt. jag hittar mkt som jag tycker om hos personen och hennes blogg är en skattkammare. annars hade jag aldrig läst den. jag har lämnat tillbaka biblioteksböckerna, 4 st, av dom läste jag bara en, bra bok men blev aldrig färdig med den. annars har jag altid läst böcker under sommaren och massor med veckotidningar bl a för att jag lärde mig bättre svenska på så sätt. men blogg är roligare, man får ombyte med tankarna o.a. om folk kunde stanna upp lite mera, hade varit ännu bättre.
SVAR PÅ FRÅGA 5 SOM HANDLAR OM VILKEN FRÅGA FÖRVÄNTAR JAG MIG ATT FÅ HÖRA, HAHA!
BRA FRÅGA! kommer från min dotter förstås!
svaret är: jag vet faktiskt inte, det är lika svårt som med att välja ut en sak man vill ha av en älva. ja, jag nog vill vara denna älva kanske. jag vill kunna trolla men det ska vara på ett naturligt sätt och äkta. och jag vill vara mig själv då, inga trollerier! säg hur knäpp kan man vara! haha!
HOPPAS NI FÅR NÅNTING UT AV MIN BLOGG! JAG SKRIVER INTE ENBART FÖR MIN EGEN SKULL. TYCKER OM ER!
för övrigt vill jag påpeka hur svårt/lätt är det med bloggandet. det svåra är att man missförstår lätt varandra av bara farten. det lätta är att om man skriver om lätta saker då är en missförstånd bara en rolig grej. och man får mer vänner, så tror jag iaf:)
jag vill bjuda er på en låt från min nya favoritgrupp Vanilla Ninja medan ni läser fortsättningen. för där har jag svarat på lite frågor. de första svaren hittar ni i mitt förra inlägg. välkomna!
några av er har skrivit lite roliga kommentarer som jag läste förrän jag sprang ut i regnet och till jobbet. jag fick nya funderingar. därav mitt nya inlägg. annars har jag arbetat och inte haft så mkt tid över med blogg och det blir ännu mera jobb om några veckor. och då är man inte så väl uppdaterad. men en sak kan jag säga: jag läser ganska nogrannt era blogg, fast jag missar massor iaf. man missar viktig information och då kan man såra någon som lagt ut hela sitt hjärta kanske. jag blir inte så överraskad om jag lagt ner flera timmar på att förbereda och spela in min musik och lägger ut den på blogg men av 13 st. är det bara 3 som har hört. man får inte bli sur för själv gör jag ofta likadant. både i livet och i bloggen. jag är alltid glad om jag har dom 10 som inte hör men de har sett mig och håller kontakten trots att de inte känner mig alls. det är förvånansvärt att människor vill umgås på ett sådant sätt när de egentligen inte har tid för det. jag ser att många funderar över varför man bloggar, detta tema återkommer ständigt i era blogg.
jag började blogga för att jag ville uttrycka mig och se vad andra människor hade för sig, ville se olikheterna, ville få inspiration och mest av allt några vänner. så därför vill jag läsa era blogg nogrannt. jag bryr mig inte om att jag inte får så många besökare själv för jag hinner aldrig med alla svar jag måste skriva. har inte heller tid att söka nya vänner fast det vill jag. man hittar sina fans så småningom ändå. alla tycker inte om alla, men det behövs ine heller. fast jag själv har lätt att acceptera att man är olika och det är det som gör att man inte tröttnar på folk. så trist med enbart likasinnande! det är en av anledningarna varför jag har aldrig varit gift med en musiker, tror jag:) hemma vill man bli påmind om att det finns även andra saker, inte enbart musiken och det jag själv är bra på.
SVAR PÅ FRÅGA 4:
en av er (Matilda) ville veta varför jag läser ens blogg. det är så enkelt. jag hittar mkt som jag tycker om hos personen och hennes blogg är en skattkammare. annars hade jag aldrig läst den. jag har lämnat tillbaka biblioteksböckerna, 4 st, av dom läste jag bara en, bra bok men blev aldrig färdig med den. annars har jag altid läst böcker under sommaren och massor med veckotidningar bl a för att jag lärde mig bättre svenska på så sätt. men blogg är roligare, man får ombyte med tankarna o.a. om folk kunde stanna upp lite mera, hade varit ännu bättre.
SVAR PÅ FRÅGA 5 SOM HANDLAR OM VILKEN FRÅGA FÖRVÄNTAR JAG MIG ATT FÅ HÖRA, HAHA!
BRA FRÅGA! kommer från min dotter förstås!
svaret är: jag vet faktiskt inte, det är lika svårt som med att välja ut en sak man vill ha av en älva. ja, jag nog vill vara denna älva kanske. jag vill kunna trolla men det ska vara på ett naturligt sätt och äkta. och jag vill vara mig själv då, inga trollerier! säg hur knäpp kan man vara! haha!
HOPPAS NI FÅR NÅNTING UT AV MIN BLOGG! JAG SKRIVER INTE ENBART FÖR MIN EGEN SKULL. TYCKER OM ER!
artikeln okänd än...men handlar om livet
idag är jag på det humöret...
jag kommer att svara på era frågor snart, titta nedåt!...
jag har ett behov av att vara kreativ och fylla mitt liv med ovanliga saker...
fast det kräver en del fantasi och denna saknar man ganska ofta...
det är mkt viktigt att stå på egna ben och stå stadigt, det är svårt... tycker jag
sen är ju det bra att vara i rörelse och kunna göra saker med glädje...
dans, musik, lite vild glädje - några av de överlevnadsreglarna som våra förfäder hade...
sluta att vara rädd...
våga göra något utöver det andra gör...
utmana dig själv...
våga vara dig själv...
våga gå inpå djupet...
våga komma ut, dvs bryta gamla mönster...
följa sina drömmar...
älska livet...
för vi har bara ett liv här på jorden och det kommer att speglas i våra barn...nu har jag fått in tre frågor från er, haha! TRE SAKER är GODA SAKER, så brukar man säga. för att frågorna inte var många men jag tyckte om dom då svarar jag lite mer ingående.
1-a fråga från JUJU: HAR DU NÅGON HOBBY? svar: ja, det har jag, helst flera, just nu BLOGG, FOTO, LÄRA SIG SIMMA, SKRIVER MUSIK och DIKTER, DANS MED VÄNNER. tidigare har det varit lite annan blandning, och i framtiden blir säkert något annat igen, men fyra saker har jag haft länge, de är MUSIK, DIKTER, DANS. och TECKNING.
2-a fråga från KALM: VAD TYCKER DU OM ATT GÖRA PÅ FRITIDEN? Samma svar egentligen som ovan, så mkt mer tid över något annat har man inte. Umgås med mina BARN är en sak som jag saknar i vardagen och tom mer på helgen för de bor inte hos mig förutom ett och jag jobbar så ofta på helgerna och kvällarna att vi hinner inte ses.
3-e fråga från KALM: KÖPER DU MYCKET KLÄDER? det är ju så att min mamma var/är mkt duktig sommerska och då andra inte hade något speciellt på sig för det inte gick att köpa fina kläder i Lettland på den tiden jag växte upp, då hade jag alltid något fint och speciellt på mig. jag vande mig vid att vara välklädd och annorlunda fast "inte min stil". det var ju min mammas stil så länge jag inte hade mina egna pengar och inte började köpa nånting själv. och då hände det att jag var både vuxen och kass på att välja ut kläder, jag visste inte vad jag ville ha. idag så vet jag och jag behöver inte köpa mkt för att vara nöjd. jag har inte ändrat storlek på mkt länge så jag kan använda hur gamla kläder som helst om jag vill, haha! men det vill jag inte naturligtvis fast jag kan luras, också om jag vill, haha! med mina lettiska kläder t ex. ingen vet ju hur gamla dom är...
kommer det in fler frågor då behöver jag inte babbla på så mkt:) då blir det korta svar:)
natti natti!
kommer det in fler frågor då behöver jag inte babbla på så mkt:) då blir det korta svar:)
natti natti!
idag, ikväll, inatt, imorse, haha!
idag var jag och min dotter hos våra väninnor, både min och hennes. tänk att vi inte hade träffats på en evighet! och inte visste vi att vi skulle få såååå däääärrr roligt! toppentjejer!!! inte säger jag det för att jag vet att de kommer läsa det vi skriver för de hittar oss i bloggdjungeln numera men för att vi verkligen hade kuuulll och släppttte llooooossss. fast det var bara vi, mammor som dansade rock, popp och latinamerikanskt! så nu har jag ont i låren, magen, ryggen och på konstiga ställen, tror jag, hahahaha! för en gångs skull hade vi ombytta roller, vi och våra barn. det är hälsosamt, hör ni mammor! det är sant! sssaaannnttt!
ojojoj! lite hjärnsläpp skadar inte! kommer ni ihåg det jag skrev om hjärnan? detta är ett tema jag kommer nog aldrig släppa helt, jag har gått igenom så mkt själv som jag har funderat och funderat över. detta tema är en djungeln för människan och därför så spännande! min högra hjärnhalvan säger mig att för att slippa dåliga spänningar i kroppen måste först själen släppas löss. vi dansar, vi gör på rätt sätt. vi dricker inte, vi tar inga sprutor, vi går inte ut på gatan och slår ner folk, vi är glada. våra barn stirrar på oss förundrade. de är redan lärda att man ska inte släppa loss. inte ens mamma ska göra det. de är kanske mer konservativa än vi själva nånsin har varit. när det handlar om ens mamma iaf. hör ni, det är inget fel på oss! vi är bara glada, glada, glada! hur är ni då? hur spenderar ni eran tid?
jag önskar er alla god natt/ god morgon! och framför allt till min väninna! det var en sann utmaning det där och vi tar det igen för det var precis vad vi behövde! <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
hela hjärnhalvan
här ställer jag fram ett litet bord och några stolar
i väntan på ER.
kan vi prata en stund om ...ja,
varifrån kommer tankarna?
och varför tänker vi så olika?...
i väntan på ER.
kan vi prata en stund om ...ja,
varifrån kommer tankarna?
och varför tänker vi så olika?...
NI FÅR GÄRNA FÖRESLÅ ETT SMALARE TEMA OM TANKAR OCH OLIKHETER MELLAN OSS
ELLER LIKNANDE OCH VI DISKUTERAR DÅ DETTA TEMA I VÅRA KOMMENTARER!
IBLAND ÄR DET BÄST ATT SLÄNGA EN LITEN STARK KOMMENTAR ÄN ATT GÅ RUNT GRYTAN!
ELLER LIKNANDE OCH VI DISKUTERAR DÅ DETTA TEMA I VÅRA KOMMENTARER!
IBLAND ÄR DET BÄST ATT SLÄNGA EN LITEN STARK KOMMENTAR ÄN ATT GÅ RUNT GRYTAN!
jag föreslår att fortsätta temat om hjärnhalvorna iaf!
det är allvarligt men just därför dras jag med roliga tankar
som jag kan inte bara låsa inom mig, de ska ut!
det är allvarligt men just därför dras jag med roliga tankar
som jag kan inte bara låsa inom mig, de ska ut!
en vän sa till mig att bäst är ju att ha en hel hjärnhalva.
bra idé, ska försöka!
det är svårt att nappa på uttrycket
när man enbart är halvansluten vid sin egen hjärna
som jag var igår, HAHA!
grubbla jätte gärna över mitt förslag medan ni tittar på filmen jag har lagt ut här!
tror själv att den passar den dystra halvans profil och är dessutom mysig!
(till dom som inte hänger med riktigt: läs mitt inlägg från gårdagen!
rubriken heter "Vilken hjärnhalva?")
gotti gotti!
vilken hjärnhalva?
jag presenterar den högra halvan
jag slåss alltid med tankarna runt den stora frågan om hjärnhalvorna
och förmodligen kommer att göra det så länge jag har förstånd kvar att göra det
ser ut som
det är faktiskt inte alls så roligt eller fåningt som det låter
jag har just gått och tänkt, dvs sen jag vaknade /det var för ungefär 1,5 timme sedan,
jag hade visst slumrat in i hammocken/
på varför vi är så olika och reagerar så olika på saker och ting
även om vi borde ta det hela med en nypa salt
då blir det ofta såååå fel mellan oss
jag har ju skrivit under min profil att jag
gillar bra relationer och ogillar starkt faktiskt!!!!!!! brrr!!!! dåliga relationer
jag har dock en förmåga att komma in i de dåliga relationerna
och agera en ängeln
som vill rädda världen
det behöver jag inte göra!
vad har allt detta ned hjärnhalvorna att göra?
jo, jag tycker även om det låter fånigt
att en del av oss har mer av den högra halvan
och en annan del har mer av den vänstra
och en pytteliten del av oss har bådadela
dvs förstånd och rätt känsla på lika nivå
avbryt mig inte nu... försök förstå istället!
om man ser i stort
har jag faktiskt läst i ett år om just sådant.
dagens rubrik vill jag utveckla till en fråga:
den vänstra halvan - den dystra halvan,
den högra halvan - den fjolliga halvan,
är det inte så vi ser på varandra?
vad tror ni?
och förmodligen kommer att göra det så länge jag har förstånd kvar att göra det
ser ut som
det är faktiskt inte alls så roligt eller fåningt som det låter
jag har just gått och tänkt, dvs sen jag vaknade /det var för ungefär 1,5 timme sedan,
jag hade visst slumrat in i hammocken/
på varför vi är så olika och reagerar så olika på saker och ting
även om vi borde ta det hela med en nypa salt
då blir det ofta såååå fel mellan oss
jag har ju skrivit under min profil att jag
gillar bra relationer och ogillar starkt faktiskt!!!!!!! brrr!!!! dåliga relationer
jag har dock en förmåga att komma in i de dåliga relationerna
och agera en ängeln
som vill rädda världen
det behöver jag inte göra!
vad har allt detta ned hjärnhalvorna att göra?
jo, jag tycker även om det låter fånigt
att en del av oss har mer av den högra halvan
och en annan del har mer av den vänstra
och en pytteliten del av oss har bådadela
dvs förstånd och rätt känsla på lika nivå
avbryt mig inte nu... försök förstå istället!
om man ser i stort
har jag faktiskt läst i ett år om just sådant.
dagens rubrik vill jag utveckla till en fråga:
den vänstra halvan - den dystra halvan,
den högra halvan - den fjolliga halvan,
är det inte så vi ser på varandra?
vad tror ni?
