sist idag...sist i världen...

sist idag ... på flera sätt. kanske en av de sista som pratar om det som hänt. tittade ikväll på nyheterna på TV och läste på första bloggsidan om skolmassaker i Finland. gråt gråt gråt gråt gråt.......gråt över världen.......förstår på ett djupare sätt tanke med Syndaflöden. körsång är just nu aktuell på mitt jobb och det kommer att bli "Noas ark". därifrån associationerna. det som hänt handlar inte enbart om Finland, det handlar om världen, om människorna i hela världen, om livsinställnimgarna i den moderna världen. det handlar inte enbart om psykisk sjukdom, för med denna attityd stänger vi ute oss själva. det handlar inte om sjukdom överhuvudtaget i djupare mening. utan om viljan och vilka val vi gör i livet, om hur vi lever, hur vi lär, hur och vad vi presterar, vilka är våra ideal, vad vi ser och vem vi kopierar. det handlar om hjärnan för det är där allting har sin början och slut för en människa. för att kallas människa överhuvudtaget. så mycket kunskap om människan som det finns i världen idag har vi aldrig tidigare haft, så tror vi, men varför blir eländet bara större och större? och varför blir mindre i antalet de som verkligen bryr sig? vi lämnar våra resurser ifrån oss utan att bry oss så speciallt mycket faktiskt om vart de tar vägen. vi har tappat kontrollen och vill inte ha den heller. är för slöa helt enkelt. och ger till dom som har kunskap och möjlighet att både förvara våra pengar och använda dom där de behövs som bäst. i tro att de fördelas rätt. jag då hellre bättre tror på Gud. på något som finns inom mig, inom människan. som har skapats samtidigt som mig, som hela människosläktet. en glöd av rättvisa, en vetande om vad som är rätt eller fel. det är Guds röst för mig. jag tror inte på lagen i världen, den ändras efter de rikas behov. men de rika, haha, de struntar i mig. egentligen struntar jag i dom också. jag pratade om att vi ger bort pengarna för att de ska fördelas på så sätt att de hittar til sin rätta. för att trösta och släcka törst, för att minska lidandet. behov växer men finns det något löst problem överhuvudtaget? i min mening växer de problem som redan funnits här ett tag i rasande fart, och alla har börjat acceptera att saker blir bara värre. använd resurserna på rätt sätt! ni som har dom i era händer! jag skulle då aldrig säga att vi har ett bra samhälle och en bra politik. ni får tycka vad ni vill men jag har redan sagt. det är ruttet.... gråt gråt gråt... över världen. är inte ens arg, det var jag när jag var ung. idag ser jag bara saker och ting i en klar låga. jag tänder ett ljus och ser klart. det räcker för mig... hur gör ni?

dessa bilder tog jag idag på jobbet. jag har då alltid möjlighet för lite eftertanke och ibland även för meditation. önskar att alla hade den möjligheten.

inas foto

tyvärr kan jag inte lova kommentarer ikväll men ni ska veta att jag tänker speciellt mycket på er alla, mina bloggvänner, och jag vill så gärna läsa era blogg!
jag finner både glädje och gemenskap tillsammans med er och sätter värde på dessa två högt i livet.
god natt, sov gott!
eller snarare godmorgon på er som har vaknat till en ny dag!
hoppas solen värmer er idag!

Hej vännen.

Du frågade mig hur det var med mig.

Ett ärligt svar?

Det är ett rent helvete nu.

Men jag klarar det även om det är fruktansvärt jobbigt. Jag har tidigare skrivit i bloggen om min styvfar som fått cancer. Nu har vi fått veta att den inte går att bota. Det är kört. Slut. Finito. Vi bor 40 mil ifrån varandra och det är inte lätt att vara så långt borta. Jag vill ju bara hem igen och krama om dom! Försöker lösa det på något sätt. Men pga mina problem med kroppen är det inte så enkelt att bara åka iväg. Men det löser sig nog. Det måste det göra.

Massa kramar till dig!

Tack för dina ord... //Tess

Du e så grymt klok.. skulle ut å sätta mig i höstsolen men tog mig tid att läsa ditt inlägg... de skapar en del tankar i mig.... du e klok. Önskar ja hade din styrka för den har du tro inget annat å du e såklok å så god å ja önskar ja vore lite mera som du... meditera i solen kanske ja skulle ta å göra.. ja skulle behöva lite meditation å lära migs läppa tanken å bara vara och inte oroa mig så mycket... Hur lär ja mig de tro? //Tess

Jag kom till en punkt då jag inte kunde tro på Gud längre, det var när jag fann livets hårda stunder. Jag vill inte se nån mening med vad som hänt... jag tror inte på ödet.

Det är även så att jag kommer till en punkt då jag inte kan ta in mer än det som redan finns inom mig. Händelsen i Finland är bara en i mängden, det sker i USA och i Finland - människor dör men jag berörs inte längre, varför? Jo, för att median proppar mig varje dag full av nyheter, krig startas, människor dör och politiker kommer inte överens... jag är full av allt redan, jag tar inte in mer än jag behöver längre och har blivit cynisk - låter kanske krasst, men jag gillar det. Jag lär mig, är cynisk i fall då andra skulle klaga, livet är livet, man lever bara en gång, varför klaga då? Varför lägga energi på saker som tynger en?

dina tankar om hur allt som du skriver är som mina, jag känner och ser som du.

Frågan är när stoppar det?

Kan vi stoppa detta ytliga hagandet efter vad....igentlgen?

Jag har tack vare min cancer fårr en annan levnad, jag kan inte och vill inte längre jaga after ngt som jag ändå inte vill ha.

Jag har alltid varit en människa med föttern på jorden men har ändå som så många andra dragits med mellen varven till att söka bgt som jag inte ska söka. Matriella lyckan!

Men jag har alltid kommit till ruta ett, och insett att jag liksom du har något att förmedela till oss själv och till andra.

Härlig arbetsplats du har,

för 10 år sedan ville jag bli präst, men jag var tyvärr gift med en elak man som satte stopp för de planerna och mina barn var för små för att jag skulle kunna veckopendla till uppsala.

Men vem vet jag kanske tar det steget ändå...men jag har oxå genom åren fått en annat sätt att se på relogionen, jag har många olika religioner i en som jag skapat för att jag käner att det är rätt.

Gud finns här och nu överallt och jag är glad att jag är djupt troende det hjälpe ig, när jag går igenom det jag går igenom och när jag ser och läser allt som händer och sker.

Kramis

Petra