gissa var jag har varit! där har arbetat speciellt folk dag och natt. i kylan och mörkret, med enkla verktyg. och muskelkraft. i flera hundra år sammanlagd. tänk på att 6-7 man kom fram med sina hackor 10 m på ett enda år. men vi vandrade bara på en av de mörka tunnlar ca 155 m i underjorden i någon timme eller lite mindre kanske. tidskänslan försvann när vi lämnade den trygga tillvaron och sögs in i den svarta hålan betraktade av fladdermöss. eller snarare var det så att vi betraktade dom. vi hissades ner i ganska rask takt i 4 minuter. tänk om vi hade lossnat! men så tänker man inte då. man får ju inte!

förrän vi började gå in i tunnel knackade vi tre ggr på väggen var och en för att visa respekt mot Gruvjungfru som är både farlig och hjälpsam mot dom som kommer hit, till hennes värld. jag hade kameran med mig och ofta blev jag sist och tog bilder som kom fram långsamt och då blev jag som oftast ensam, alla försvann, raska och lite upphetsade, som flockdjur. jag blev ensam och nästan njöt av det, en drottninglike. mörkret och tystnad omslöt mig, men en snäll själ i min sällskap var lite mera rädd om mig och inväntade på mig, det var verkligen snällt av  honom, han hade en lykta, och jag hade väldigt höga skor, haha! kom inte på nån bättre idé medan jag planerade klädsel för denna vandring. 5 lager kläder blev det också, haha! för att hålla kylan borta från fötterna hade jag tänkt mig de där skorna! jag hade inte anat att vi skulle få krypa en km runt och tvärsöver chakten och att det kommer att bli en labirint av överraskningar, en skönhet och en fasa för själen och för ögat.






här är salen för konserter och föreställningar.


en konstnärinnas verk där gruvmiljö och kreativitet har gjort ett samarbete

p g a ras i tak har det avlidit ganska många människor i gruvorna förr i tiden. så kolla in fästen och nät i taket! de är till för att skydda oss ifall det skulle hända nåt.

i verkligheten var det en av de mest fantastiska platser jag har varit på men i bilden syns just nästan ingenting. det var tydligen ett hål i väggen och den såg ut som månen i en kolsvart himmel, "månen" speglade sig i vatten som låg någonstans under våra fötter, bara en liten metallräcke skilde oss ifrån den branta "stranden till en underjordisk sjö" och allting låg i mörkret förutom det svaga lyset som kom från de tre lyktorna vi hade som belyste delarna av omgivningen.
























det var svårt att gå och ännu svårare att ta bra bilder. här ser ni ett sådant försök. lycka till om ni ser något!

här var platsen Gruvjungfru härskade och man ska absolut inte reta upp henne. man fick inte skrika eller ropa, men man fick sjunga. mannen som så bra visade oss runt sjöng med vacker röst en gruvarbetarpslam, den första mest positiva versen, sa han, fast jag förstod inte ett ord för de många eko:) den sista versen ville han inte sjunga, sa han. eko kom från minst 4 olika ställen, vi fanns nånstans i mitten av gångarna som möttes här och man kände en svag drag som kom från alla de tunnlar vi skulle kunnat se runtomkring oss om vi bara kunde se. häftigt! jag har aldrig hört den akustiken tigare, imponerad! där kände jag mig som en drottning! tyvärr har jag inte så många fina bilder från de mest underbara utsikterna. bilderna var mkt suddiga och såg inte alls så ut som i verkligheten, så jag kommer att visa bara några sista foto av det jag lyckades med. kolla in!

dockorna föreställer en skadad gruvarbetare och en läkare. som var oftast en kirurg. vi utgår firån vilka sorts skador  kunde de vara för. inte ovanligt i gruvorna som denna (Drottning Christinas chakt) på 1600-talet.

en av de mest underbara platser under jorden. Gud, jag har varit där!!!

gissa om inte silvret finns i denna sten. japp, ni gissade rätt:)

vill man möta Gruvjungfru då hyr man denna dubbelsäng för ungefär 3500:- per natt och man får en radio med sig. förmodligen med självaste Gruvjungfrus vackra sång inspelad. om inte nåt mer...

hoppas ni brukar sova gott, ni som råkar läsa detta:) suss gott!