ina -

Askungen, Juliet...

Det är säkert drömmar som man inte levt ut helt. Inte det lyckliga/olyckliga vitt-svarta slutet i alla fall. Även om livet blivit blandning av bådadera. Två av de mest granna kvinnofigurer jag hade fäst mig vid som liten/ung, identifierat mig själv med - Askungen och Juliet, båda lika på många sätt, och nu i mitten av mitt eget liv kan jag säga att de är ju trots allt sanna förebilder i mitt liv, med deras attityd, med deras känslighet och sårbarhet. Jag ville ju likna dem. Måste betala priset. Det är förvånansvärt att sådant fastnar och finns kvar i en människa, det kommer alltid finnas där någonstans i djupet av själen, och vid vissa tillfällen kommer det att stråla ur en. Tittade just på Juliet från år 68 (på You Tube, hitta själva länken, det finns flera filmsnuttar!), året då jag själv var en tös på 4 år. Skulle vilja se hela filmen, det har jag alltid längtat efter att få göra. Jag gråter. Har den musiken hemma och har spelat själv, kommer nog göra det snart igen.

Ovanligt av mig att skriva så där ofta i bloggen numera. Ett tag trodde jag att jag aldrig mer kommer att skriva här. Öppna mig. Tittade också intervju med Olivia (skådespelerskan) på samma You Tube, ja, så vill jag vara faktiskt, det fattas självförtroendet bara men annars är vi lika. Jag ser henne i mig själv, hon använde kroppsspråk som jag har noterat hos mig själv, psykologer i min högskola påpekade hur jag använder händer, hur jag bl a lägger dem oftare vid hjärtat än folk normalt gör. Vi är släkt, jag tycker också om att skoja, det gör jag verkligen, jag måste hitta dit, till min början, till vem jag skulle bli! För jag vill leva! Jag vill! Idag är jag bara skugga av den jag vill vara, av den jag verkligen är. Skratta! Hur jag längtar efter att få skratta! Nu gråter jag igen!

Hoppas ni sover gott! För jag har svårt med det just nu.

2010-01-16 @ 00:07:28 Sorg Permalink

Det du vill säga

Postat av: tess

Tack för dina fina ord Ina. Jag vet ärligt inte vad jag gjort för att vara värd dom. Jag anser inte att jag är sådär som du skriver. Å jag vet att många inte alls tycker så. Jag har varit hårt drabbad och jag vet att det är JAG som är felet. Det kan inte vara på annat sätt. Jag tar den skulden på mig. Ja det gör jag.

Men ajg är glad att du skriver så. Även om vi inte kkänenr varandra väl så känner jag ju att du är rak och ärlig. Det är snällt menat och jag sträcker lite extra på mig och är glad.

TACK.

Önskar man fick lära känna dig i det verkligen livet.

//Tess

2010-01-16 @ 15:26:50
URL: http://tess701.blogg.se/

Postat av: soffie

men va jobbigt du verkar ha det nu hoppas du snart mår bra igen,Du skriver väldigt fint.

Va trevligt om vi kunde träffas i sommar.

Ha en goo helg.

2010-01-16 @ 18:06:31
URL: http://soffie69.blogg.se/

Postat av: soffie

kramar till dej å hoppas allt är bra!

2010-01-26 @ 19:41:26
URL: http://soffie69.blogg.se/

Postat av: tess

Tack för dina ord... Jag vet precis hur du menar... man står bredvis och vet hur man ska göra och man vet hur den andra känner och fungerar. Sedan är det svårt att leva efter allt detta själv. Hemskt svårt.

Jag är ledsen när jag hör att du är hemma igen. Du får göra som jag som letar andra jobb... kanske är det ändå dax för att byta när det är på det sätt som det blivit. Med detta menar jag inte att det ska vara så att man ska behöva sluta för att man sagt ifrån men jag vet hur det är. Jag har själv en arbetskamrat som spritt så mycket ont omkring sig som jag gör allt för att slippa .... Hon kommer aldrig bli annorlunda tyvärr. Men nu är hon sjukskriven själv så jag har lite andrum. Funderat på att byta avd och min chef vet... men de andra vill ha mig kvar.

Hoppas du har det gott så gott du kan i snövädret... jag är ledig i tre dagar så jag ska föröska orka med vardagen.

Kramar. //Tess

2010-01-28 @ 18:20:13
URL: http://tess701.blogg.se/

trackback