FÖRLÅT! förlåt alla som jag inte svarat och inte besökt på länge! FÖRLÅT!

jag måste bara säga det första ordet.

sen blir det allt bra igen:) solen sken när jag vaknade imorse. så är det ibland.

vardagen får med ens en guldkant.

jag tyckte även de dimmiga morgorna var mysiga. fast farliga att ge sig ut på vägarna.

och köra det måste man ju göra flytigt när man bor ute på landet.

imorse tog jag några bilder. japp, det är allra enklast så.

att glädjas åt naturen och glömma bort sig för stunden för att orka vidare.

detta behöver jag och ni alla de andra verkligen.

att börja med från alla helgons dag och sen advent och jul

som närmar sig  i rasande fart då är den tyngsta  perioden på hela året

om man arbetar inom kyrkans verksamhet.

mycket och omväxlande musik ska det vara,

 med de olika grupperna, ingen får glömmas bort. och då är det mycket att planera

och öva och sortera. och sen tacka! för att resultatet ska vara bra.

barnen blir sjuka och kan inte komma till sina lektioner men detta är

bara en liten paus för en ekorre som springer i sin hjul, ekorren är jag förstås:)

när barnen blir friska då måste man se till att de har gjort sina uppgifter

 till julspel trots allt. då visar vi upp för föräldrar och vänner och alla de andra vad vi har lärt

oss på halvåret. det mesta ser ni ju aldrig. det roligaste får nog bara jag och barnen uppleva.

ofta är ju ingen förälder med heller på de individuella lektionerna.

fast de är varmt välkomna.

de olika förmågor och karaktärer, de får ni inte se. härligt!

hur barnen muntrar upp och hur de roar mig:) just för att de är så olika, ofta oförutsägbara.

de kan ändra sina tankar från dag till dag, så har det också varit.

den första tiden är tuffast. första två åren. sen kanske växer intresset, mer och mer.

barnen vänjer sig vid att de måste och sedan vill de själva träffa mig

en gång i veckan. kanse även mer:) 

+++

jag minns F som hamnade på sjukhuset och ringde det första samtalet till mig

och det andra till sin mamma. jag fick tårar i ögonen.

sen ökar prestationen, man har lärt sig något utöver det andra kan.

det är en driftkraft.

och att vi har våra samtal, våra lekar som ingen annan har hittat på före oss.

allt detta kan komma att väga tungt så att man stannar kvar.

även om kraven ökar och det blir svårare och svårare att hinna med allting.

men det är ju värt ett försök att vara med på någon av våra pjäs.


+++


A klappade händerna åt sig själv idag. först klappade vi händerna, jag och syrran och mamman,

A tyckte det var lite häftigt. men han hade gjort bra ifrån sig ju.

sådant måste man se och anmärka! sen gjorde han lite till.

så A tyckte denna lilla ansträngning var värd en applåd

och han slog ihop sina små händer under klaviaturen.

förra året skulle vi börja från grunder.

han var mer intresserad av den tekniska sidan, hur en flygel var uppbyggd,

vilka nya dimensioner den kunde erbjuda.

det var bara att krypa under eller krypa in, att se hamrarna slå

och då fick jag berätta att pianostämmaren hade

upptäckt flera roliga saker inne i flygelns stora kropp, bl a flera gem och en gräshoppa.

sånt händer. förra gången kunde A spela en skala (C-Dur) på en oktav

och han använde alla fingrarna. han tycker om matte och vi använder

mycket matte i våra lektioner. vi har ju fler än två fingrar på varje hand,

varför skulle man då spela enbart med de fyra fingrarna.

man kan använda alla 10. det är mycket att tänka på när man börjar spela ett instrument:

en hand har 5 fingrar som är dessutom olika aktiva och starka

och man ska inte blanda ihop vilka som är vilka.

du ska veta ögonblickligen vilket är det 3-e

och på vilken tangent den ska ligga och hur heter tangenten.

vilken not på bladet som motsvarar tangenten och hur lång tid ska fingret

hållas kvar på tangenten enligt beteckningen.

det är ett språk fullt med symboler man läser i notbladet.

samtidigt ska man ju spela med båda händer.

+++

nästa steg är att spela med båda fötter också. det kräver organistpraxis.

M kunde spela ett helt nytt musikstycke som hon förberedde under en halvtimme

med båda fötter och båda händer utspridda på de två manualer en bra orgel har.

hon var 9 år då och hade spelat piano hos mig i runt ett och halvt år, orgel bara några gånger.

varje hand har sin territorium. ännu krångligare med fötter.

+++

och allting detta jag skrev om nyss ska man se och tänka

och göra på delsekunder. resultatet är det man vill veta av.

ingen som lyssnar på live musik vill veta hur man kommer fram till resultatet.

de bara vill höra och njuta av resultatet.

och du, du som framför musiken är en skådespelare!

som inte får avslöja hur tufft du har tränat och hur svårt och svettigt det har varit att framföra ditt stycke.

de tror att ditt stycke var en enkel grej. inte alls! men det vet inte dom och det ska de inte heller.

ju lättare intryck de får ju bättre musiker du är:) någon som vill förneka detta?

det har tagit mig ett helt liv att förtså hemligheten bakom musicerandet.

fast jag är inte redo än:) detta är en utmaning. men jag älskar den:)

jag läser en bok som heter "Påven Johanna". den är skriven av författaren Donna Woolfolk Cross. utgiven av Månpocket. inte nog att berättelsen är en skildring om gamla tider och tar fram gammal kunskap, talar om rutiner, vardag, klosterlivet, trosfrågor, brutaliteten mot människor, rättviseuppfattning, politiska händelser.  en genomtänkt och djup berättelse om sanningar och lögner. om hur grova vidskepelser ses som Guds vilja och sanning och får inte ifrågasettas medan sunt förnuft i världsseendet och Guds sanna uppfattning genom naturlagar anses som farliga tankar och kan kosta livet. människor med mod att säga ifrån blir iaf hårt bestraffade. varje sida i boken talar om kvinnans (oavsett hennes börd) påtvingade ställning i samhället sett med de rikas ögon, sett med munkarnas ögon, sett med de lärdas ögon, sett med kvinnans egna ögon. och även om själva historien möjligtvis är en fiktion så återstår grundläggande idé att här har vi en sann berättelse om kvinnas totala nedvärdering och undergivenhet i mansdominerad samhälle. boken talar  om flera aspekter av äktenskap, om mannens hänsynslösa intrång i kvinnans liv, om hennes begränsade chanser till ett bättre liv  t o m med hjälp av list och klokhet som överträffar det vanliga förståndet, och om vilket pris man får betala för att man är annorlunda. men inte bara det. här finns det plats för variation: ibland är det kvinnan som får bestämma, som har en sådan makt  över andra människor hon inte borde ha. det är en berättelse om sargade känslor, sargad framtid för omständigheterna är sådana. man lever inte enbart för sin egen skull. och de svaga är ofta de starka medan de som har makt är sårbara och svaga. så många små detaljer i denna skildring som jag älskar! jag får många tankeställare i alla livsfrågor: jag jämför och analyserar både min livssituation och livsuppfattning, jag analyserar och jämför kyrkor och tar fram alla minnen jag själv har av mina äktenskap och erfarenheter angående olika kyrkor och olika samfund. det är spännande och lite slitsamt mentalt sett  men denna bok är en av dom sakerna jag bara måste ha i mitt hem och min bokhylla. jag har hunnit till mitten av romanen. uppföljaren kanske kommer när jag läst färdigt.

ha en bra dag! nu ska jag till jobbet! julspel är färdigskrivet:)

god natt! ska försöka besöka några av er strax. är trött och har sovit dåligt. så det blir en tidig kväll här:)