If I´m an angel with one wing

Who wish be my other wing?

varför jag/vi finns till

det jag/vi har fått som gåva

måste jag/vi göra nåt åt

det är det enklaste svaret

jag vet att svar ska va lätt

i en komplicerad värld

finns sällan något svar att få alls

det viktiga är det rätta

och det ska vara lätt

för livet som ja/du lever

för mig/dig ska vara komplett

de som gör att vi splittras

de som gör att vi förgås

måste vi frigöra oss ifrån

för de tjänar inte till oss

vi som ska tjäna andra

vi vet att kärlek är allt

den har inga gränser

den har alltid rätt

jag vill inte förblindas

jag vill inte förgås

jag vill inte våndas

när jag vaknar en natt

jag ska hitta ett hem

där jag kan vara mig själv

jag ska hitta en strand

där jag kan sjunga min sång

sången kommer från hjärtat

den är helig och stark

jag/vi förvaltar en gåva

den ska jag/vi vårda och gå

vi ska gå dit vi är välkomna

vi ska öppna en port

till de svagas hjärtan

till de som har ett behov

det är inget jag ångrar

det är just så ska det va

jag är så lycklig för sanning

jag är lycklig i Gud

jag är lycklig för vägen

som han visat för mig,

jag är glad över gåvor

och jag tackar dig, Gud

/en till spontan dikt av mig/

Var alltid glada i Gud! /Paulus/

Es saprotu tevi, jo tu esi mana sirdi.

Un es varu dalities ar tevi.

Paldies, Jezu!

det finns inte färdiga svar på hur man ska leva, inga recept, det säger man och man tror att det är sant. men är det så?

jag tänker över det jag själv har läst eller hört någon annan läsa från bibeln och andra källor. det är klart att sådant väcker tankarna. och till slut kommer visdom. med svar.

jag har kommit fram till att Jesus aldrig uppmuntrar oss att agera så att männsikor ska absolut tycka väl om oss och se upp på oss med beundran. vi måste inte alls stycka ut, snarare tvärtom - visdom lever ofta i det fördolda. många känner till de traditionella hänvisningarna om att man ska inte samla pengarna och andra tunga last på jorden men i dagens läge har det tillkommit många fler saker i den växande listan av saker som vi blivit beroende eller förblindade av. för mig är den ytliga sidan av en människa mindre viktig, jag söker kärnan av varje person, kärnan är ju bara en men ibland så svår att komma åt, och jag är övertygad om att Gud gör det samma - han tränger sig in i kärnan, han avslöjar mig, eftersom han ser och vet den absoluta sanningen om var och en av oss. det är något ingen människa kan däremot. därför vill Jesus att vi ska inte fördöma någon men det gör vi så hemskt gärna! apropå inre egenskaper och drifter fördömer Jesus all slags girighet, inte minst äregirighet och flit då egen vinning är viktigare än något annat. jag har erfarit att några av dagens människor kan vara så listiga att de uppnår sina mål med hjälp av andra, där andra ser dem som ett slags befriare t ex från problem. vissa upphöjs av dem själva till högre positioner och tar makt som de hela tiden strävat efter. men inte utan hjälp av andra, fans behövs ju för att få den höga ställningen. jag drömde om en person som kröntes till kunglig ställning i kyrkan, och den personen har en högre position än andra nu. jag är emot sådant men samtidigt följer jag det Jesus säger för det finns en mening med det som händer, och drömmen var ju ett slags bekräftelse på att saker och ting kan vara förutbestämda och nödvändiga. vi tjänar dem personerna oavsett om vi tycker om dem eller inte om de har den position i våra arbetsliv, men vi är inte deras tjänare. jag tjänar ingen av dem medan jag är på privat mark och har min privata tid, för min livsuppgift är något annat, det är faktiskt något mellan mig och Gud, något som jag har burit och utvecklat inom mig i hela mitt liv. jag tjänar inte heller någon med högre ställning om jag har slutat arbeta där. så har jag faktiskt valt att göra och känslan av friheten är härligt underbar! nu får jag vara mig själv igen. min kreativa kraft som jag fått som gåva från Gud är ju min och den ska användas på rätt sätt. finns det gåvan, då finns det också nåd. trots ett väldigt långt uppehåll kan jag spela bättre än någonsin, ett barn har blivit vuxen genom stryk. ler åt tanken. som en maskros genom asfalt har jag växt igenom åren av vanvård och dålig behandling och bara blivit hårdare, de egenskaper som saknades hos mig har nu kommit fram. ingen kan säga att det inte var meningen.

hur än ledarpersonerna bär sig åt känner de sig viktiga och mäktiga, minst ett huvud över andra människor, men Jesus kallar dem för sina tjänare, de är helt beroende av honom. deras öde är inbyggt i systemet. antingen stiger de upp i graderna eller faller de. det är svårt för en ledare att stampa på en plats och inte förlora självaktning, eller andras aktning om han själv inte förstår. bilden jag får fram är inte samma som ledare vill att folk ska tycka om dem. Jesus kallar inte de ledaregenskaperna som vi tycker utmärker en ledare för visdom, även om vi så förvånansvärt ofta blandar ihop världsligt flit med visdom. jag skulle inte dra några paralleller mellan alla livets kunskaper och visdom. för mig framstår visdom som något de flesta inte har tillgång till, något sårbart, något man inte alltid uppfattar, något man förringar eftersom det är så stort. bibeltexterna stödjer min tanke i mycket. för Jesus såg inte de sakerna som vi vill ha som väsentliga men snarare som hindrande, han sa ju själv att det blir många som försöker bryta sig in med stor kraft i himmelriket men kommer inte komma in. utifrån bibelord kan vi se att många förmodligen kommer försvara sig med fina ord, stora gärningar, t o m välgörenhet och bibelord. men det går inte att lura Gud, han ser allting och känner människohjärtan så långt som vi själva inte vågar att se. det står inte heller skrivit någonstans att man ska visa en fin fasad utanpå, för vad hjälper den finaste fasaden när vår inre bräcklighet avslöjas till slut? den svåraste stunden är kommen då vi ser oss själva från sidan, men även inifrån.

inte heller säger Jesus att det är viktigt att vara trevlig och göra fina trivselkvällar med kaffe och psykoanalytiska samtal kring våra egna ego. nuförtiden dras många människor till socialt umgänge inte utan orsak, men blir man inte grovt utnyttjad då någon professionell eller ännu värre, någon med makt, använder egna intentioner mot deras svagheter? mot sådana som kommit p g a ensamhet, sökande efter svar i livet, ekonomisk otrygghet, sorg och dylika? hur man än försöker se samband mellan våra kvällar och Jesus kvällar tillsammans med lärjungarna ser jag inte alls samma anda och mening. syftet har ju blivit något annat. jag finner inga svar i denna miljö, inget som kan beröra eller hjälpa mig som människa och personlighet, jag får ingen inre kraft utan blir tömd på alla krafter och inspiration, och jag får inte ens några bestående kontakter i denna miljö bortsett från dem som jag själv kämpat för och som står ju lite utanför gruppen. jag vill också påpeka att så länge någon knuffas åt sidan i gruppen kan man ju inte prata om bröder och systrar i en närapå perfekt miljö som går mot sin utveckling, med en stor engagemang och andra fina ord i spetsen. det vore lögn. det är lögn. jag drar paralleller med kommunismen, den var lika vältalig, vi trodde att den var osårbar, ett system som inte kunde ifrågasättas, eller väja för en annan tanke, respektera en utomstående idé, ett annorlunda sinne. allting sådant sågs som utomordentligt fientligt och utrotades. att vara som man är och tycka som man tyckte själv kunde kosta människor livet. jag kommer rakt från denna kommunismens miljö in i en annan, så kallad kyrklig, men i verkligheten en mycket finslipad sekulariserad miljö, där ingenting heller får ifrågasättas... egentligen. man kan ju tycka att jag hade mycket att säga, diskutera om, och att många kunde lära från mig liksom jag från dem, men så blev det aldrig. hur många gånger har jag inte svalt min mening, stannat upp i en handling? försökt åstadkomma förändring? anpassat mig oändliga gånger men misslyckats eftersom det redan från början var förutbestämt att jag ska inte förflyttas från den låga platsen i hierarkin överhuvudtaget? tills jag började fundera vad är det för en kyrka där det fria ordet har blivit en sällsam vara, bara tillåtet för undantaget. fritt ord kan vara ett annat tema man vill prata om. men det gör jag en annan gång.

inte heller säger Jesus att vi är tjänstemän i den meningen som världen ser oss idag. man ska ju inte arbeta inom kyrkan för att betjäna vid dop eller vigsel eller arrangera en oförglömlig begravning, utan det är ett helt annat syfte och mening som lyser från sidorna i Bibeln. mening är väl det enda värdefulla kriteriet för mig. för jag respekterar historisk utveckling och förändring som var helig för mig i början till en viss grad. när syftet har ändrats helt, då har det blivit stort brist och fel som får inte ses mellan fingrarna. så länge någon förlorar allt för att en annan skulle leva gott och ostört kan inte Gud se en rättvis handling mellan oss, och det borde vi inte heller göra, men det gör vi. jag har en annan vinkel också i detta fall: vi sätter varandra på prov och jag är rädd att en dag kommer de stora falla framför dem små. en befrielsedag som jag väntar på. jag längtar efter den dagen inte för att jag måste ha rättvisa men för att den dagen finns inbyggd i mina sinnen, och den är förknippad med himmel för mig. det är vad jag kan absolut tro på. kärlek, men inte utan rättvisa. vi kommer bli hela igen! vi som är sårade och jagade i världen idag. jag har också utsetts av Gud, det finns inga större och inga små men vi kommer att få våra platser efter hur vi har spenderat våran tid på andra och med andra. dumhet och slöseri är dåligt men hur blir det med all slags girighet?

vore Gud enbart rättvis och inte kärleksfull hade han med all säkerhet lämnat varje kyrka som missbrukar hans namn och ord. men hans kärlek till varje människa är ofattbar. så även vi kan inte påskynda rättvisan, men vi får längta efter den och be. längtan för oss närmare Gud. ber vi då är vi fria. alla kan styra ens handlingar och påverka de materiella faktorerna i ens liv, som pengar, arbetsplats, status framför människor, man kan bli lämnad och fördömd av sina vänner som Ijab, men ingen kan styra eller förbjuda en att hoppas och be:) det är fritt. och det leder till förändring.

så jag ber för er:)

Det är säkert drömmar som man inte levt ut helt. Inte det lyckliga/olyckliga vitt-svarta slutet i alla fall. Även om livet blivit blandning av bådadera. Två av de mest granna kvinnofigurer jag hade fäst mig vid som liten/ung, identifierat mig själv med - Askungen och Juliet, båda lika på många sätt, och nu i mitten av mitt eget liv kan jag säga att de är ju trots allt sanna förebilder i mitt liv, med deras attityd, med deras känslighet och sårbarhet. Jag ville ju likna dem. Måste betala priset. Det är förvånansvärt att sådant fastnar och finns kvar i en människa, det kommer alltid finnas där någonstans i djupet av själen, och vid vissa tillfällen kommer det att stråla ur en. Tittade just på Juliet från år 68 (på You Tube, hitta själva länken, det finns flera filmsnuttar!), året då jag själv var en tös på 4 år. Skulle vilja se hela filmen, det har jag alltid längtat efter att få göra. Jag gråter. Har den musiken hemma och har spelat själv, kommer nog göra det snart igen.

Ovanligt av mig att skriva så där ofta i bloggen numera. Ett tag trodde jag att jag aldrig mer kommer att skriva här. Öppna mig. Tittade också intervju med Olivia (skådespelerskan) på samma You Tube, ja, så vill jag vara faktiskt, det fattas självförtroendet bara men annars är vi lika. Jag ser henne i mig själv, hon använde kroppsspråk som jag har noterat hos mig själv, psykologer i min högskola påpekade hur jag använder händer, hur jag bl a lägger dem oftare vid hjärtat än folk normalt gör. Vi är släkt, jag tycker också om att skoja, det gör jag verkligen, jag måste hitta dit, till min början, till vem jag skulle bli! För jag vill leva! Jag vill! Idag är jag bara skugga av den jag vill vara, av den jag verkligen är. Skratta! Hur jag längtar efter att få skratta! Nu gråter jag igen!

Hoppas ni sover gott! För jag har svårt med det just nu.

önskar det er alla som har varit här under årens lopp, och jag har ett gott minne till er.

inte väldigt aktiv i bloggen men desto mera innerlig i livet.

önskar er alla ett gott nytt år för det är väl hela året jag menar!

bifogar som vanligt ett av mina egna foto

först tänkte jag se om någon har tänkt på mig, och det fanns några ju. sen var min tanke att kolla dotterns blogg, det är många som läser men jag finner inte tid, dåligt. sen tog jag några foto, jag försöker så att det blir något nytt varje sesong. men jag har blivit väldigt dålig på att ta bilder. kollade min dotters senaste foto, de är fantastiska, men jag vill inte sno från henne, gå in på hennes blogg istället! så ni får se mitt eget foto i min blogg idag.

det är inte bara att jag har haft fullt upp, men jag har även nya intressen, jag undervisar eleverna och kommer ha fler, om det blir möjligt. det är väldigt roligt att undervisa. att se och höra hur mina ögonsten utvecklas, att de går upp på stora kyrkorgel och gör musik, att de kompar till kören, gör stämning så folk tystnar i bänkarna. en fantastisk upplevelse att vara barnens vägledare och se frukt av eget arbete:)

kommer få min egen sida runt själva julen, då min son hjälper mig göra en sådan. då kanske jag slutar med bloggen, mitt mål var ju från början att visa vad jag sysslade med, inte skriva av mig.

typiska decemberfoto




den vita färgen dominerar, det är så med lettisk jul, den ska vara vit.
hoppas vi ses fram till jul! ha en bra helg alla!

foto lånat från min dotter Liene

hej! jag måste ligga nere ett tag, har arbete och intressen som ej kan vänta och dessutom är sjuk varje månad, känns som varje vecka. låg immunförsvar som följd av det sista årets kamp. slapp som höstens mörka dagar. vilans tid, återhämtning. hör till livet. jag återkommer vid ett bättre tillfälle. glöm inte bort mig!

jag orkar inte som mina barn att hålla på med umgänge bakom rutan,
bakom knapparna på en mobil,
bakom en scherm, bakom en dels fantastiskt dels verkligt liv,
som vi dem äldre missar stora delar av.
eller hur heter det egentligen, scherm??? scerm???...
nix, säger dotter, skerm!!! (?) hihi! vi missar en del vi...
men jag vill och kan ta foto och skicka till er!
men foto är mitt vet ni.
det är vackert att leva trots allt:)

här är ett av mina oktoberfoto. jag har i synnerhet tagit mest  foto på blommor och växter i min trädgård och gjort speciella mapp som jag öppnar då och då. det hjälper mig att minnas våren, sommaren och den sköna hösten medan vi kunde gå ut i naturen och beundra naturens mångfald, utan att behöva frysa och plågas av förkylningar och tunga tankar framför den långa svenska vintern.

Inas foto

jag kan säga ungefär samma saker igen som i de förra inläggen.

nytt i mitt arbete är att jag har kallat om min kör Lett och lagom till vokalensemble Gabriella, det ligger en allvarlig och sann historia bakom valet av namnet. dessutom passar namnet för både mig och mina tjejer (va de än tror själva) på alla sätt, det är lite komplicerat att berätta här allt, så jag avstår.

så har jag även 5 st. piano/orgelelev, Tio fingrar heter gruppen, haha, och jag går på en som jag själv säger  kompletterande kurs i Sthm. En eller två ggr i månaden, det är kul. Vi är en internationell grupp, bestående av 6 personer: en som tar flyget från Island varje gång, en som är född i Tokio, några så där lagom svenska, eftersom ingen av dom är ren svensk, haha nu skojar jag. en från Skåne alltså och en från Östrgötland. och så en bingo fullträff, en lettisk tjej från min stad och i min ålder och med samma namn som jag, vi är nog inte fler med samma namn i det här landet, hahaha!

jag bjuder på några egna fotto från serien "September", tagna i min trädgård, och så katten förstås!




jag har några (eller fler) riktiga konstfoto för jag har tagit massor med bilder under de sista månaderna... men  som jag vill spara tills vidare, jag kommer arbeta med dom ett tag först. när jag får tid över dvs, det är det stora problemet.

Varma hälsninagar/ Ina.

egentligen hade inte täkt skriva
men jag vill absolut säga till er som brydde sig och kikar in med jämna mellanrum,
att jag uppskattar detta på alla sätt. ni både värmer och ger tröst,
och ni leder mig till bra tankar och känslor, och jag vill ofta le när jag läser era kommentarer.
så ska ju livet egentligen vara, att vi kan påverka varandra och göra dagen ljusare,
i våra relationer, i allting vi gör,
för den största delen av våra liv måste vi samverka med någon annan, med andra.
det är jag inte alls så bra på. jag har ofta hört att jag har bra inställning och kloka tankar.
det kanske är så, men det räcker inte i livet.
man måste kunna kommunicera, vara övertygande och ja, övertyga andra helt enkelt,
de kloka tankarna ska inte enbart stanna hos en själv.
och man måste förstå att saker ska inte alltid handla om en själv utan mest om andra människor.
dock vad gör man om man är ursliten och dödstrött och det virvlar av egna problem i huvudet
men någon annan behöver dig? om flera behöver dig, till slut alla?
var finns du själv då, din personlighet som i början lyste så klar?
var är din brinnande låga? ja ja, nu har jag blivit så där poetisk igen...
det är ett kännetecken för kreativa människor, läste jag igår - att uttrycka sig i liknelser och färger.
jag googlar ofta, skriver in nyckelord och läser, om kreativiteten t ex.
lärorikt. just nu behöver jag denna information.
för jag förbereder mig för skolstart och med det även min arbetsstart.
jag tänker mycket på vilket sätt jag kan kombinera mitt eget orgelspel med elevernas
och annat som måste göras.
jag vet inte exakt hur det kommer att gå, men jag har lärt mig en sak, den viktigaste: 
om jag brinner med lugn stark låga då räcker den länge för mig själv och andra.
det är ju den viktigaste poängen med att vara behövd och lyckas -
att man har alltid något att ge till andra.
men då behöver jag denna starka lugn jag saknat så mycket i mitt tidigare liv.